Mer idrott än hälsa på skolschemat

Ämnet idrott och hälsa har inte utvecklats enligt intentionerna i kursplanen. Inte tillräckligt i alla fall. Det anser Eva Hedberg som är universitetsadjunkt i idrott och hälsa och utbildar idrottslärare vid Uppsala universitet.

Uppsala2005-07-03 00:00
Erik Leijonhufvud
Hon säger det breda hälsoperspektivet på ämnet, som finns i dag, har haft svårt att få genomslag. Enligt forskningsöversikten Mellan nytta och nöje som kom förra året, förknippar många idrottslärare hälsa med teorisal. Eftersom det är det fysiska välbefinnandet som historiskt satts främst i idrottslärarkåren, uppfattar ansvariga för ämnet som att tid tas från rörelsen. För många idrottslärare är det även svårt att motstå elevernas förväntningar på ämnet. Man vill inte "förstöra" något roligt.
Enligt Eva Hedberg kan hälsans svårighet att ta plats även bero på det starka inflytandet från RF-sporter, och att det inte genomfördes någon central fortbildning av lärare i hälsa, i samband med att ämnet bytte namn 1994 och hälsomomentet ytterligare betonades.
Vad ska man göra då, för att vända utvecklingen så att karta och verklighet bättre överensstämmer?

"Lärarna dåliga på hälsa"
Eva Hedberg vill att det breda hälsoperspektivet bli hela skolans angelägenhet. Inget ansvar som helt kan lämpas över på idrottsläraren. Ett samarbete över ämnesgränserna är nödvändigt för att mena allvar med hälsan, anser hon.
— Hon har fullständigt rätt, och idrottslärarna är för dåliga på hälsa, säger Tord Hallberg, före detta idrottslärare, rektor på Uppsävjaskolan och ordförande i Upplands skolidrottsförbund.
Liksom Eva Hedberg är han inne på att hälsa måste bli hela skolans uppgift, men att idrottsläraren kan ta ansvaret att få i gång samarbete över ämnesgränser.
— Det krävs fortbildning av kåren, men också en insikt att ämnet är större än dagens lektionsinnehåll, säger Tord Hallberg.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!