"Mer festival än melodi"
Melodifestivalen ger en chans för okända artister, medan de etablerade riskerar att falla. Så också på lördagen, skriver Roger Berglund.
I fredagskvällens Aktuellt fick gamle vinnaren Richard Herrey frågan om han trodde att Sverige någonsin skulle vinna igen. Han svarade övertygande ja, men gav samtidigt Svt svidande kritik för att satsa mer på produktion och artistplacering än på musiken, på låtskrivarna och att låta folket ensamt styra valet av vinnare.
Hur det verkligen är med intresset i år vet vi när tittarsiffrorna kommer. Men det är lätt att hålla med Richard Herrey efter första deltävlingskvällen i Örnsköldsvik. Det var inte alltid så mycket Melodi men desto mer Festival.
Svt ska ha poäng för att de släpper fram (skivbolagens) nya artister, vilket gör tävlingen till en chans som ingen annan för den som är okänd. Samtidigt som de etablerade namnen riskerar ett fall som vi inte glömmer. Minns Andreas Johnson och Carola 2008 och från lördagen också förhandstippade Anders Ekborg när Toto-rock korsat med pompösa Andrea Boccelli-arrangemang i The Saviour inte ens gav en plats i andra omgången.
Att det också gällde Frispråkarns kontaktannonsrapp var inte förvånade. Men varför kunde ingen gett Jenny Silver vettigare kläder och en bättre refräng? Istället var kvällens snyggaste verser bortkastade ända ned till sista plats.
Överlag blev detta grabbarnas kväll. Salem Al Fakirs Keep on walking var en typisk låt för honom och välkommet att det gick hem också här. Olas taktafasta pianobeat i Unstoppable gav inte heller en oväntad framgång, även om hans charm som Ken-kopia nästan känns maskinell.
Att Pain of Salvation högst märkliga ballad Salt road tog sig till Andra chansen får ses som kvällens överraskning. Det är inte varje dag ett enda långt intro avancerar.
Hade det Linda Pritchard tävlat med sin Shakira-beat för tre-fyra år sedan hade det gått bättre. Men när ska det egentligen lyckas för Jessica Andersson? Nu blev det visserligen Andra chansen, men hennes bidrag är allt annat än en vinnarballad.
Programledartrion då? Nervös, förstås. Måttligt bra manus, ungefär som det brukar vara, men de kompletterade varandra rätt bra och vi ska ge dem en lördag till. Men det känns lite märkligt när det sångnummer som innehåller störst show kommer från en programledare, Dolph Lundgren.
VECKANS
CITAT:
"Det heter greenroom även på svenska."
Dolph Lundgren håller svensklektion
DÅLIGA MANUS
Att försöka göra sexskämt av kåta och samer.
VERKLIGEN?
"Vi har finkammat landet efter programledare."
Festivalgurun Christer Björkman övertygar innan vi vet annat.
Så jobbar vi med nyheter