Mer än rallarrosor på spåren

Vi ställer frågan: Är det ogräs vi ser?
- Ogräs, svarar Yvonne Byström. Det beror på vem man frågar. Jag tycker inte det. Tar man sig bara tid, upptäcker man att omgivningen kring banvallar också har ett värde. De är inte alltid så torftiga som man kan tro.

Yvonne Byström, som i Naturskyddsföreningens regi även guidar på Linnéstigarna, tycker dessutom att floran kring järnvägsrälsarna är både mångfasetterad och märklig. För hur kan blommor egentligen växa i en sån här tuff, skräpig och näringsfattig miljö?
- Det är inga sällsynta arter men de är typiska för denna miljö. De klarar sig inte på andra ställen. Här har de inga andra växter att konkurrera med, förklarar hon innan vi ger oss ut på blomsterjakt.

Vi behöver inte ta många steg ut på perrong 1 för att hitta Strimsporren, en flerårig ört med lite blågröna blad. Yvonne Byström går ned på knä och känner lite på de vitvioletta blommorna, små som knappnålshuvuden.
Strimsporren ser man bara på banvallen, byggarbetsplatser och andra skräpmarker, berättar hon.
Närmsta granne är den praktfulla blåelden som fått sällskap av en liten surrande humla. Blåeld är en lite taggig och hårig ört som kan bli upp till en meter hög. Blomningsperioden löper mellan juni och juli, blommorna är trattlika och skiftar från rött till himmelsblå.

Ett stycke bort tronar meterhöga rödrosa rallarrosor som på järnvägsbyggandets tid följde rallarna i spåren. Förr i tiden användes fröhåren som stoppningsmaterial. Mjölke, som den även kallas, är känd i Sverige sedan medeltiden och fröar ordentligt.
Att god spridningsförmåga hör till banvallsblommornas signum har också bidragit till att vi i Sverige fått in allehanda exotiska växter längs spåren. Vi hittar inget bra exempel vid Centralstation. Men Yvonne Byström berättar att framför allt olika grässorter kan komma långväga ifrån.

Kanske har frön fastnat i en utrikes tågresenärs tröja eller hamnat under en skosula i kupén för att sen slå rot bland grus och sten.
- Linné sa att även det minsta är viktigt. Rallarfloran kan väl inte mäta sig med drömlika trädgårdsväxter och annat storslaget. Men lägger man märke till sin närmiljö så hittar man mycket som kan berika ens vardag, även på en tågstation, säger Yvonne Byström.