-Jag är egentligen en utpräglad tävlingsmänniska, men här har det blivit mer en social grej. Första och andra året hade jag min fru med mig, sedan hade jag kompisar med mig som var nybörjare. Sedan tog jag med både dottern och sonen och då var det viktigare att de kom i mål än att jag fick en bra tid, säger Magnus Sandström.
Vikingarännet har blivit en årlig tradition på Mälarens is och trots att tävlingen utvecklats till att finnas på flera kortare distanser har det alltid varit den klassiska åtta eller nio mil långa rundan som har lockat Magnus Sandström. Han berättar att regelbunden träning är en självklarhet för honom oavsett, men att Vikingarännet är en extra morot till att fortsätta träna.
-Det är skojigare att vara ute och träna än att vara på gymmet även om det är vinter. Jag åker långfärdsskridskor varje helg när det har funnits is och jag har haft tid. Jag tycker att det är en bra träningssform, säger Magnus Sandström.
Trots att han är en av de, som han själv gissar, omkring 50 personer som genomfört Vikingarännet alla tio gångerna vill han inte kalla sig någon expert på långfärdsskridskoåkande. Hur det kom sig att han började åka långfärdsskridskor förklarar Magnus Sandström med ett visst mått avundsjuka gentemot båtägare.
-Då jag inte var någon båtmänniska fick jag aldrig se vyerna som en båtmänniska får se. Nu får jag se det båtmänniskor får se på sommaren på vintern. När man åker på Norrviken, Brunnsviken eller Edsviken får man naturupplevelser som man annars inte får om man inte har tillgång till en båt, säger han.
Att det inte alltid är fantastiskt att åka Vikingarännet kan Magnus Sandström skriva under på.
-Första året så var det så dåligt med is så vi fick starta i Uppsala och gå i mål i Uppsala. Det tog så lång tid och det hann bli väldigt mörkt. Vi fick åka i billyse för att vi skulle hitta i mål. Det var hemskt att åka nio mil runt på Ekoln och hade det fortsatt vara så hade jag nog aldrig åkt igen, säger Magnus Sandström och fortsätter:
-Något annat år åkte vi från Kungsängen till Sigtuna, vidare till Stäket och sedan tillbaka till Sigtuna. Då var det vatten upp till vaderna och kraftig motvind. Det var nog det tyngsta året, säger han.
Magnus Sandström har också genomför Krogrännet, ett skridskolopp som sträcker sig från Vallentuna till Stallmästargården i Stockholm och där man åker på flera olika isar. Det är kortare, men krävande på ett annat sätt i och med de långa promenadsträckorna mellan sjöarna, tycker Magnus. På söndag är det dock Vikingarännet som gäller och Magnus Sandström hoppas på fint väder och medvind – särskilt med tanke på att han inte känner sig så förberedd som han vill vara.
-Det är klart att man försöker träningsåka några mil före loppet för att inte få ont i höfter och fötter. I år har det bara blivit fyra-fem mil och det är för lite egentligen. Det har ju inte varit så mycket vinter, isen kom rätt sent och sedan har det varit många andra aktiviteter.
Tidigare har Magnus Sandström alltid haft sällskap längs banan, men i år är det möjligt att han får kämpa sig fram ensam. Detta ger Magnus möjligheten att köra sitt eget lopp och han har sin utmaning i åtanke.
-Jag har åkt med stavar alla år, men i år tänkte jag åka första året utan stavar. Jag tycker inte att jag nyttjar stavarna fullt ut så jag ska testa utan. Blir det motvind eller om isen är dålig kommer man att sakna stavarna så det blir helt klart en utmaning, säger han.
Han är medveten om att det kan bli tungt, med en rejält trött kropp som resultat, men han tycker att det är värt det när målet närmar sig.
-Känslan att kunna komma in till Stockholm under broarna är häftig och det är värt varenda mil. Hela infarten till Stockholm är mäktig att åka skridskor på – tänk att vi kan ha en is ända in i vår huvudstad.
Vikingarännet går av stapeln söndagen den 19 februari. Nytt för i år är Tjejrännet – ett lopp som är fyra-fem mil långt med start i Sigtuna och målgång i Stockholm.