Mentalisera mer

– När man tappar sin mentaliseringsförmåga glömmer man bort att lyssna på sig själv och sin partner. Man agerar impulsivt och perspektivet blir väldigt låst, säger Per Wallroth, som var med och startade svenska teamet inom mentaliseringsbaserad terapi och som nu arbetar som psykoterapeut på S:t Lukas i Uppsala.

Mentalisering är ett förhållningssätt som blivit det nya modeordet och som allt fler psykoterapeuter använder sig av i sin behandling.

Det låter fint och svårt att förstå sig på. Men det är egentligen inte så krångligt.
– Det bygger på att verkligheten inte ter sig på samma sätt för alla människor och att det krävs en ansträngning för att förstå den andre men även för att försöka förstå sig själv, säger Per Wallroth.

Att gå till attack mot sin partner och inta en försvarsställning är alltså inget bra sätt att hantera motsättningar i ett förhållande. Det är inte ett krig ni utkämpar och det är egentligen något som de flesta känner till - innerst inne. 

Per Wallroth tar ett exempel som många kan känna igen sig i:

Det är tisdag kväll. En kvinna sitter på bussen på väg hem till sin man. Hon tänker på hur mycket hon älskar honom och med ett leende på läpparna bestämmer hon sig för att tala om det så fort hon kommer innanför dörren. Men när hon kliver in i lägenheten kommer mannen inte och möter henne, som hon fantiserat om. Istället sitter han lojt tillbakalutad framför teven och tittar på någon såparepris och säger inte ens hej. För kvinnan växlar sinnesstämningen från förväntansfull till fly förbannad på en sekund. Hon börjar skälla ut honom, säger att han är lat och ifrågasätter varför han inte lagat mat och städat. Hela huset ser ju för jävligt ut. Och det är alltid hon som får fixa allt, annars blir inget gjort. Hon går in i köket, smäller i skåpluckorna och suckar ljudligt.

Enligt mentaliseringsteorin skulle hon, när hon lugnat ner, börja fundera på vad hon sa, känna efter och fundera över hur partnern kände och upplevde situationen.

Kvinnan skulle då ha kommit fram till att hon blev sårad och sur för att han inte verkade bli glad att se henne. Hon skulle ha förstått att hon skällt på honom för att visa att inte heller hon bryr sig. I efterhand skulle hon ha tänkt att det inte behöver vara så som hon trott. Han kan mycket väl ha varit trött efter jobbet och behövde vila. Och dessutom visste han ju inte att hon ville visa hur mycket hon tycker om honom just då.

Per Wallroth tycker att alla som lever i en relation har nytta av att känna till vad mentalisering är för något. Både för att utveckla förhållandet och för att få en tryggare och mer stabil relation.
– Det är en god hjälp att åtminstone känna till vad det handlar om, öva på det i vardagen och fortsätta vara uppmärksam på sina egna och andras känslor, säger Per Wallroth, som skrivit handböcker i ämnet.

Om du är stressad, om du mår dåligt mentalt och i kroppen, är det svårare att sätta sig in i andras känslor. Förmågan varierar beroende på ens eget välbefinnande.

När du grälar med din partner är risken också stor att du tappar din mentaliseringsförmåga och inte tänker på vad du säger och gör. Men det kan du göra i efterhand. När känslorna svalnat kan du reflektera över det som hänt.

Mentaliseringsförmågan utvecklas under människans fem första levnadsår. Den hänger ihop med det som brukar kallas anknytningsteorin och som vilar på psykoanalysens teorier om samspelet med föräldrarna och hur sedda och omhändertagna vi blev som barn.

Människor med otrygg anknytning, som är födda med en extra sårbarhet eller som varit med om traumatiska händelser i barndomen är extra känsliga för att tappa eller förlora sin mentaliseringsförmåga.

Den försämras också om man är stressad och mår dåligt. Då kopplas istället ”autopiloten” på, de impulsdrivna känsloyttringarna tar överhanden.

Ett annat exempel på hur anknytningsteorin påverkar vårt sätt att tolka verkligheten är följande:

En kvinna säger till sin sambo att hon vill gå ut med tjejerna på jobbet och ta en öl. Eftersom kvinnan aldrig brukar gå ut med sina jobbarkompisar blir mannen nervös och stressad. Mannen tänker ”hon kanske träffar någon annan när hon är ute, eller så har hon redan gjort det. Att gå ut med jobbarkompisarna är bara en täckmantel för något hon vill dölja”.

Mannen är inte medveten om sin rädsla eller så är han det, men vill inte blotta sig, och säger ”gå ut och roa dig du, medan jag lämnas här hemma ensam med barnen”. Kvinnan i sin tur svarar ”Hallå, vem är det som tar mest ansvar för barnen” och så är bråket igång.

Här handlar det egentligen inte om att vem som får ta hand om barnen just denna kväll eller vem som tar mest ansvar för hemmet. Vad mannen innerst inne känner är ”nu tycker du inte om mig längre, nu kommer du säkert att lämna mig”.
– Människor som fått med sig förmågan från det att de var barn tappar den inte lika lätt. Har man däremot blivit känslomässigt övergiven när man var barn eller har medfödda svårigheter, krävs det väldigt små påfrestningar för att tappa sin mentalisering, säger Per Wallroth.

Hot om övergivanden eller separation eller en idé om att ens partner inte älskar en är en vanlig orsak till missförstånd i en separation, menar Per Wallroth.

En mer konstruktiv dialog i det här fallet är att mannen, när han blir orolig, tänker ”jag kan inte veta hur det ligger till”. Och då är det bättre att fråga något i stil med: ”du brukar inte gå ut, har det hänt något som gör att du inte tycker att det känns bra mellan oss?” ”Det är klart att du ska gå ut, men jag vill bara säga hur det känns för mig.”

Vad händer om bara en mentaliserar och den andre fortsätter gräla destruktivt? It takes two to tango...
– Det blir inte så bra. Men man ska inte sluta själv för det, utan vara tydlig med vad man tycker och känner och sätta gränser om det behövs.

Man kanske bara orkar ett par dagar?
– Om man bara känner sig missförstådd och det alltid blir bråk, får man fundera på vad man vill med förhållandet. En bra lösning är att gå i parterapi, om man känner att man kört fast i gamla hjulspår. Oavsett om förhållande går att rädda eller spricker.

Ett annat vanligt problem är att man är för känslomässigt beroende av varandra. Man vågar inte vara tillräckligt tydlig med vem man är, vad man tycker, känner och vill med resultatet att båda anpassar sig för mycket till vad man tror att den andre vill, istället för att fråga och uttrycka vad man vill.

Och för den som undrar, mentaliseringen är inget nytt i sig, det har människor gjort i alla tider. Människor mentaliserar omedvetet och medvetet och det pågår under hela vårt vakna tillstånd. Allt från att reflexmässigt hålla upp dörren åt någon till att medveten analysera en kommunikation i en relation. Det nya är att det byggts upp en psykologisk metod, att den prövats vetenskapligt och att den även visat sig fungera.

Senaste nytt är också att det finns en mentaliseringsapp för iPhone där man kan träna i vardagen.