Halltapeten hemma i lägenheten i Slavsta är vit med svarta bokstäver. Där står: Rom, Tokyo, London, New York. Melanie Mattsson har inte varit i någon av alla de städer vars namn pryder väggen. Hon lever isolerad i sin lägenhet och tar bara korta promenader till soptunnan eller runt kvarteret.
Men snart ska allt bli annorlunda.
– I september förra året hade jag ett första möte på Akademiska sjukhuset. Det var ett gruppmöte med läkare och några andra med övervikt. Om en månad ska jag få träffa en kirurg och få ett operationsdatum.
Melanie är en av de 200 personer som varje år opereras mot övervikt på Akademiska sjukhuset. Hon vet inte hur mycket hon väger, vänder sig bort när läkarna ber henne ställa sig på vågen.
– Det är hemskt att väga så här mycket. Jag har som en omvänd anorexi. När jag tänker på mig själv är det en smal människa, och sedan när jag ser mig i spegeln står det en tjockis i vägen. Jag kan inte förstå att den där tjocka personen är jag.
Vägen mot den kropp hon kommit att hata gick inte via skräpmat och godis. Det var i stället som att kroppen började leva ett eget liv när hon var i 25-årsåldern. Det var 2014 och hon kände sig evigt förkyld och hade ont i huvudet. Hon gick upp i vikt trots att hon drog ned på maten och började träna mer. När hon bara mådde sämre och sämre åkte hon till slut in till närakuten.
– Där skickade de mig direkt till Akademiska. Jag hade skyhögt blodtryck, dödligt högt. Jag fick både intravenöst blodtryckssänkande mediciner och fick genomgå en skallröntgen. Men de kunde inte se vad som var fel.
Hon for in flera vändor till akuten och vårdcentralen för att hon mådde så konstigt. Tredje gången hon kom till Akademiska upptäckte läkarna att hon hade hypotyreos. Det är en sköldkörtelsjukdom som påverkar ämnesomsättningen negativt. Hon fick levaxin utskrivet och började må bättre men har haft svårt att få ordning på vikten. Hon kan äta ungefär 500 kalorier. En normal vuxen person kan äta cirka 2 000 kalorier om dagen. Äter hon mer så går hon upp i vikt, vilket är det som skett.
Vid sidan av övervikten har hon också problem med mycket smärtor i höfter, ben, fötter och rygg, vilket hon tror beror på övervikten.
– Eftersom jag har så ont rör jag inte på mig så mycket och jag isolerar mig. Jag var väldigt social innan, var ute med vänner och tog promenader längs ån och drack kaffe i hamnen.
En annan sida av att vara överviktig som plågar Melanie är hur man blir bemött.
– Man blir ofta lite dumförklarad om man är en stor människa. En före detta vän till mig sa att det bara är lata människor som är tjocka. "Du måste röra på dig mer och äta mindre", sa hon. Jag blev ledsen och försökte förklara att det kan finnas medicinska förklaringar, men det gick inte in.
Melanie Mattsson ser drömmande ut genom fönstret på grönskan, på syrenerna som förför och som inte väntar på någon innan de helt plötsligt är borta. Hon lever ett liv i väntan på att få vara med om allt som är livet. Men överviktoperationen är hennes vinstlott, det som ska ta henne bortanför lägenhetslängan i Slavsta.
– Jag har en dröm om att åka ut till Arlanda och bara gå genom terminalerna och titta på flygplan en hel dag.
UNT kommer att följa Melanie på hennes viktresa i fler artiklar.