Hade kulorna tagit några centimeter fel hade det kunnat sluta extremt illa för Dagens Nyheters prisbelönta fotograf Paul Hansen. Han är på plats i norra Irak tillsammans med reportern Erik Ohlsson för att skildra de kurdiska peshmerga-soldaternas framryckning mot den IS-kontrollerade staden Mosul.
Den ena kulan träffade i hjälmen och skrapade Paul Hansens kind, den andra kulan bromsades upp av skyddsvästen, träffade ytligt och fick opereras ut ur Hansens rygg. Bra skyddsutrustning och en god portion tur räddade livet på min gamla DN-kollega.
Det är stor risk för att slutstriden om Mosul medför en humanitär katastrof. IS vägrar att låta civilbefolkningen lämna staden – detta för att kunna använda dem som mänskliga sköldar mot de anfallande trupperna. Och vi vet att segerrusiga soldater kan begå övergrepp. Därför är det så viktigt att det finns självständiga medier på plats som kan rapportera om det som nu sker.
Att vara journalist i krigsdrabbade områden har blivit allt farligare. För några decennier sedan räckte det långt att måla texten press på sin bil och att bära en väst med samma text. Så är det inte längre. Tvärtom.
Striderna utspelas inte bara på slagfältet utan handlar alltmer om att vinna fördelar i opinionen, till exempel genom att påverka bilden av vem som är offer och vem som är förövare.
Vissa krigsaktörer nöjer sig inte med att bara försöka påverka nyhetsförmedlingen utan vill helt kontrollera den. Man knyter till sig undfallande ”lojala” nyhetsförmedlare och försöker skrämma bort oberoende medier. Det kan man göra genom att kidnappa journalister eller helt enkelt mörda dem, något som terrororganisationen IS satt system. Ett annat sätt, som IS just nu använder i Mosul, är att beslagta civilbefolkningens mobiltelefoner och döda alla som försöker komma i kontakt med omvärlden.
Journalisten Martin Schibbye, som fängslades under en reportageresa i Etiopien och numera är chefredaktör för Blank Spot Project, har argumenterat för att attacker mot journalister bör betraktas som krigsbrott. Schibbye menar att journalisters närvaro är enda sättet att säkra civilbefolkningens möjlighet att göra sig hörd.
Förslaget är mycket klokt. Att säkra mediers trygghet i konfliktområden handlar inte bara om att journalister ska kunna göra sitt jobb under trygga förhållanden. Det handlar faktiskt i första hand om att oberoende journalisters närvaro stärker krigsdrabbades yttrandefrihet. Därmed blir den fria journalistiken ett verktyg för att motverka övergrepp mot civila och andra brott mot krigets lagar.