Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem konstaterar att stor mediabevakning av rättsfall leder till ökad press på parterna. Göran Lambertz häktades av Uppsala tingsrätt i förra veckan.
Nyligen blev det känt att kvinnan som anmält Göran Lambertz för våldtäkt i Uppsala sedan tidigare är åtalad för grovt förtal i samband med en våldtäktsutredning mot en annan man. Hon har även anmält en tredje man för våldtäkt. Utredningen i det första fallet lades ned eftersom åklagaren inte ansåg att brott kunde styrkas. I det andra fallet dömdes mannen av tingsrätten men friades av hovrätten som inte ansåg att bevisen höll.
I det nu aktuella fallet har Göran Lambertz advokat Ola Salomonsson sagt att det finns skäl att "tänka efter lite", mot bakgrund av de tidigare våldtäktsanmälningarna. Ingen vet ännu om försvaret kommer att använda uppgifterna i en eventuell rättegång, men avslöjandet har väckt frågor om vilka bevis som får läggas fram i domstol. Svaret är: i princip vilka som helst. I svensk rätt råder så kallad fri bevisprövning. Åklagare och försvarare får ta med allt som de anser är relevant. Undantagen är få:
– En domstol kan avvisa bevisning om den anses för kostsam att ta fram eller bara syftar till att chikanera en part. I praktiken används det nästan aldrig, säger Christian Dahlman, professor i allmän rättslära vid Lunds universitet.
Han pekar på ett avgörande från Högsta Domstolen (HD) från 2007, där ena parten i en rättegång ville använda bevis för att motparten tidigare ljugit. Frågan var om bevisen skulle få användas eller ej.
– HD kom fram till att det inte fanns skäl att stoppa den typen av karaktärsbevisning. Kan den potentiellt påverka utgången så ska bevisningen tas upp och vägas in, säger Christian Dahlman.
Han påpekar att karaktärsbevisning ofta innehåller en förutsägelse om hur en person ska komma att bete sig, mot bakgrund av tidigare beteende. Om en misstänkt tjuv tidigare dömts för stölder är sannolikheten stor för att han åter är skyldig, enligt resonemanget. Men Christian Dahlman konstaterar att sådana förutsägelser alltid är osäkra:
– Även om man löst konflikter med våld tidigare behöver det inte betyda att man använt våld nu.
Samtidigt har domstolen stor frihet att själv avgöra vilken bevisning som vägs in när domen fälls. Enligt Christian Dahlman är det sällsynt att uppgifter om karaktär dyker upp i den skrivna domen.
– Domstolarna vill oftast inte ge sig in i sådana resonemang, men i själva verket kan de förstås ändå ha vägts in. Jag tror att karaktärsbevisning spelar större roll än vad som syns i domarna.
Ordföranden för Brottsofferjouren, tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem, betonar att åklagaren i alla brottsutredningar är skyldig att se objektivt på fallet och utreda både sådant som talar för den misstänktes skuld och oskuld.
– Det är oerhört viktigt med en beredskap för att fördomsfritt ta sig an alla anmälningar om brott, utan sneglande på vem som är misstänkt eller vem som anmält, säger han.
Rättsfall som hamnar i medias strålkastarljus innebär ofta ökad press på parterna, konstaterar Sven-Erik Alhem. Handlar det om offentliga personer kan det skapa särskilda svårigheter:
– När någon högt uppsatt person är inblandad är min erfarenhet att det lätt kan bildas förutfattade meningar kring fallet. Sådant försöker en professionell domare värja sig mot, men samtidigt ska man vara klar över att alla inblandade påverkas av en omfattande mediebevakning.