I demokratier är detta monopol noga reglerat i lag och underkastat ständig kontroll av medborgarnas valda företrädare – liksom av fria medier. I diktaturer härskar godtycket, helt eller delvis och mer eller mindre påtagligt.
Under nazismen försökte regimen tvärtom uppmuntra våld från medborgarnas sida – inte riktat mot staten utan mot utpekade grupper och enskilda personer. Den ständiga propagandan mot judar, romer, homosexuella och andra syftade både till att bryta ned motståndet inför den statliga utrotningspolitiken och till att få folk att själva attackera de grupper och personer som pekades ut. Polisen förutsattes vara passiv – eller direkt behjälplig – vid sådana våldsutbrott, vilket tydligt illustrerades under Kristallnatten 1938.
De senaste veckorna har en debatt förts om huruvida det var rätt eller fel att bjuda in en person med anknytning till den rasistiska hatsajten Avpixlat till en debatt på Publicistklubben. Sajten har nära relationer till Sverigedemokraterna, men ingen formell koppling vilket är en av många konsekvenser av att den drivs av en hemlig krets personer och vägrar att utse en ansvarig utgivare. Det finns ingen som formellt kan stå som förbindelseperson till partiet. Den person som framträdde på PK kallas för ”skribent” och förnekar allt ansvar för verksamheten.
Det går att resonera på olika sätt i frågan om PK:s inbjudan till Avpixlat. Men på en punkt är det omöjligt att säga emot. Sajten sysslar inte med journalistik i någon form, vare sig nyhetsjournalistik eller opinions- och debattjournalistik. Journalistik innebär att granska, ställa frågor, pröva olika förklaringar, låta flera sidor komma till tals, låta den som angrips svara – allt i syfte att kunna presentera en så god bild av verkligheten som möjligt eller att lyfta upp en angelägen fråga till diskussion.
Rätten att göra detta skyddas i grundlagen och systemet med en ansvarig utgivare syftar till att garantera största möjliga frihet för dem som medarbetar i till exempel en tidning. Det är utgivaren och inte skribenten som ställs till ansvar om något som publicerats innebär till exempel förtal eller hets mot folkgrupp.
Avpixlat sysslar med något helt annat, nämligen att utsätta grupper och personer som av politiska skäl är misshagliga för den anonyma krets som står bakom sajten för hot i syfte att skrämma dem till tystnad. Det har hänt att personer som utsatts för detta skrivit repliker till sajten. De har snabbt tagits bort.
Däremot passerar alla typer av kommentarer som motsvarar de drivandes politiska dagordning. Någon debatt vill man inte föra eller ge plats för.
Det är logiskt att en uppskruvad och enkelriktad megafon av detta slag också får en del som följer flödet att ta nästa steg, som kan vara att utsätta enskilda personer för mordhot eller att attackera främmande människor på grund av deras bakgrund, klädsel eller utseende. Här finns länken till den nazistiska perioden i Tyskland. Propagandan syftar till att skapa en aggressivitet riktad mot enskilda personer eller hela grupper – direkta uppmaningar av det slaget finns på sajten.
Om personerna bakom Avpixlat hade haft maktpositioner i vårt land så måste man utgå från att de hade agerat på samma sätt. Säkert hade man försökt utnyttja statens maktmedel för sina syften – men man hade också försökt framkalla okontrollerade våldsutbrott mot grupper eller enskilda meningsmotståndare som den egna propagandan pekar ut. I en demokrati är statens uppgift tvärtom att skydda medborgarna mot våld från andra.