Med rullstol i julruschen
Jag vill inte att folk ska tycka synd om oss. Se till att det fungerar i stället!Det säger 22åriga Lena Henriksson om problemen med att ta sig fram med rullstol. UNT följde med henne ut i julruschen på stan.
Lena Henriksson styrkertränar fyra gånger i veckan och kan själv ta sig upp och nedför rulltrappan. Ändå stöter även Lena Henriksson på hinder.
Foto: Björn Ullhagen
Ändå stöter även Lena på problem. Det får UNT se på ett flertal butiker som hon vill besöka på fredagskvällen.
Ofta är hindren små, för den gående obetydliga. Men ett litet trappsteg kan vara tillräckligt för att den som sitter i rullstol måste vända i dörren. Och återigen: Lena är stark, hon styrketränar fyra gånger i veckan och spelar rullstolsbasket med herrlaget i Nacka Handikappidrott.
Vid Silver & sånt—butiken på Drottninggatan är det tvärstopp.
— Först ett trappsteg, sedan ska man öppna dörren. Omöjligt, säger Lena och backar.
Trångt mellan plaggen
På Pressbyrån vid Stora torget är det bara att improvisera. Hon "krockar" med dörren och trycker på. Men hon menar att många andra rullstolsburna skulle ha problem med att göra samma sak, till exempel personer med neurologiskt handikapp och mindre styrka i armarna.
— För mig är det inga problem. Jag bara kör på. Men för henne är det svårt, säger Lena och pekar bort mot en kvinna i elrullstol.
Om hon väl kommit innanför entrédörren så gäller det att kunna ta sig fram i butiken. Inte heller det visar sig vara det lättaste. På Dea—butiken, i Fenixgallerian, är det trångt mellan plaggen. Här fastnar hon snart i några kavajer och tvingas backa.
— Här är det typiskt trångt. Ibland blir jag så?ibland kör jag bara på kläderna! säger Lena och skrattar.
Ann Frödin som jobbar i butiken beklagar trängseln för Lena.
— Vi försöker undvika små ställningar som tar plats i gången. Det är jättebra att höra synpunkter av er i rullstol.
Handlar om pengar
Trots besvärligheterna håller Lena humöret uppe. Hon säger att hon brukar skratta åt problemen och hur människor utan funktionshinder tänker.
Lena är studerande och bor i Uppsala. Sitt handikapp fick hon efter en trafikolycka för tre år sedan.
Som ett av många exempel på konstigheter nämner hon bankomaterna i centrum.
— De flesta sitter väldigt högt. Jag kan inte ta ut pengar utan att jag visar koden för halva jordklotet.
Butikernas provhytter är sällan handikappanpassade, men MQ—butiken på gågatan får klart godkänt av Lena.
— Här kan jag faktiskt prova, säger Lena lite förvånad och svänger runt med rullstolen på den röda mattan.
Däremot är det en riktig utmaning för henne att på egen hand ta sig uppför den branta rampen till övervåningen.
— De som sitter i rullstol tycker att det är svårt. Det är som regel omöjligt att ta sig upp utan hjälp. Vi har funderat på att bygga en hiss, men det är ju pengar det handlar om, säger Benny Andersson som jobbar på MQ.
Butikspersonal brukar hjälpa till om hon ber om hjälp, men hon vill känna att hon kan ta sig runt på egen hand.
— Är det julhandel så kan man dessutom inte hålla på och be personalen om hjälp.
Och inte är det speciellt kul, tycker hon, att sitta och knacka på utsidan av skyltfönstret för att få personalens uppmärksamhet.
Handikappsanspassning pågår
Lena är inte sen med att påtala problem för butikspersonalen. Men ibland blir hon trött på att behöva tjata.
— Jag tror att de flesta skulle förstå oss om de tänkte till lite extra. Problemet är att en del inte tänker alls. En del bryr sig inte.
Sällan får hon chansen att prata med butikschefen och ibland tycker personalen att det är fastighetsägarens ansvar att bygga om. Men det behövs inte alltid ombyggnader.
— Ibland handlar det bara om att flytta på saker ett par decimeter, som i Dea—butiken, säger Lena.
JC—butiken på gågatan blir en positiv överraskning för Lena. Sedan hon sa till personalen, har de flyttat på flera bord så att det har blivit mera luft.
— Tur för er att ni har gjort det bättre, säger Lena skämtsamt till Stefan Eriksson i JC—butiken.
— Det är bra för alla med öppna ytor, inte bara för dem som sitter i rullstol, menar Stefan.
Sedan ett halvår tillbaka jobbar handikappföreningarna runt om i landet med att anmäla butiker som inte är handikappanpassade. Bara i Uppsala har ett hundratal lokaler, däribland butiker i centrum, anmälts till fastighetskontoret på Uppsala kommun.
Lena tycker att inititiativet är bra.
— På dem bara! säger hon och rullar vidare.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!