Motionslopp som Vasaloppet och Göteborgsvarvet fulltecknas rekordsnabbt. På sociala medier skyltas det med triathlonbravader, solhälsningar och fallskärmshopp. I magasin och tidningar kan vi läsa spaltmeter om klättring, crossfit, löpning och träning i andra former. Det pratas om fysisk aktivitet som vår tids ”nya religion”. Många fyller sina liv med träning, vilket ger dem ett sammanhang.
Men medan vissa mår bra av att tillhöra en grupp på det lokala gymmet, där de inte stöter på några större överraskningar, viger andra sin lediga tid åt att hoppa fallskärm med likasinnade. Hur kommer det sig egentligen att vissa är äventyrliga, när andra vill ha minst en fot i golvet under ett träningspass?
Lars Oreland, professor i medicinsk farmakologi vid Institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, är en auktoritet på området. Redan på 1970-talet fann han ett starkt samband mellan en låg halt av enzymet MAO i blodplättar hos människor med en så kallad sensationssökande, impulsiv personlighet.
– Individer med låga halter söker sig oftare än andra till riskfyllda aktiviteter, eftersom de behöver mer spänning för att bli tillfredsställda, säger han.
Att ha en låg halt av MAO är förknippat med ett ärftligt klenare serotoninsystem i hjärnan. Serotonin är en signalsubstans i ett flertal viktiga nervbanor, däribland dem som har att göra med förmågan att kontrollera impulserna. Ett serotoninsystem med låg kapacitet ger en mer sensationssökande, impulsiv personlighet. Detta ska dock inte förväxlas med att ha en låg aktivitetsnivå i det serotonerga systemet, vilket kan kopplas till sänkt sinnesstämning, betonar Lars Oreland,
Visst finns det en nackdel med att ha en sensationssökande, impulsiv personlighet – som cirka en tredjedel av befolkningen har –, menar Lars Oreland. Man utsätter sig ju trots allt för fler risker än andra. Till exempel har studier visat att fortkörning är överrepresenterat bland personer med låga MAO-nivåer, och tjurfäktare, amatörklättrare och formel-1-förare har oftare den här personlighetstypen. Medan man har sett att de som håller på med uthållighetssport inte har den i samma utsträckning.
Men den här äventyrligheten kan också vara en stor tillgång, säger Lars Oreland. Studier visar att entreprenörer och mycket rika människor i större grad har den här personlighetstypen. Och faktum är att utan den här gruppen så skulle människosläktet ha dött ut för länge sedan.
– För att överleva behöver vi både människor som vågar ge sig ut och speja, ta snabba beslut och fly från farliga djur och den grupp som stannar hemma och vaktar elden.
Med största sannolikhet har fallskärmshoppare lägre MAO-nivåer, tror Lars Oreland. Han får medhåll av Peter Mårtensson, som har fallskärmshoppning som sitt stora fritidsintresse. Vi träffar honom och hans lagkamrater vid Bodyflight i Stockholm, där de nu under lågsäsong flyger i en vindtunnel. En luftstråle simulerar fartvind precis som under ett fallskärmshopp i fritt fall, de tränar inför SM i formationshoppning.
– För mig är risken en drivkraft, jag får en kick av osäkerheten. Även i yrkeslivet är jag mer benägen att ta risker, jag vågar dra igång osäkra projekt. Om jag tittar på min umgängeskrets så består den av likasinnade – fallskärmshoppare och personer som åker skidor off pist och klättrar, säger Peter Mårtensson.
Hans lagkamrat Johan Hansson tror att fallskärmshoppare i regel behöver mer stimuli för att känna sig nöjda. De är medvetna om risken med hoppningen, men tar den eftersom belöningen i form av upplevelsen är så stor.
– Det bästa med fallskärmshoppning är att det ger omedelbar belöning. Det är som att flyga, känslan av att allt är möjligt uppstår när man kan röra sig i alla dimensioner, det är närmast oslagbart, säger Johan Hansson. (TT)