På köksbänken i lägenheten i Uppsala står två surdegar, en för helg och en för vardag. Hon rör om dem och noterar en fin filmjölksaktig doft hos den sprudlande vardagsdegen, men däremot en antydan till alkohol i det som utgör grunden till helgbrödet.
– Jobbet med nya P1-serien har tagit all min tid, så jag har inte hunnit aktivera den ordentligt. Nu är den för sur, men det kommer bli bra. Imorgon bitti blir det gott ljust bröd, som barnen gillar, säger hon och fyller på med mer mjöl.
Det ljusa brödet fungerar som en markör för helgens början. På måndag blir det grovt rågbröd igen. Att journalisten Hanna Sahlberg lägger vikt vid att skilja på helg och vardag hänger ihop med de många åren av kinesiskt vardagsliv.
När hon som 20-åring åkte till Kina för första gången drevs hon av utmaningen att lära sig vad en del anser är ett av världens svåraste språk. Jobb i ett galleri varvades med studier av kinesiska tecken, så många till antalet att projektet saknar slut.
– På svenska kan man antingen läsa eller inte, men med kinesiskan kommer aldrig ögonblicket då man helt lärt sig.
Sedan 2001 har hon vigt sin tillvaro åt att tränga in i det kinesiska samhället. Efter journaliststudier i Göteborg har jobbet som Sveriges Radios Kinakorrespondent pågått under två perioder av totalt nio år. När hon nu, tillbaka i Sverige, blickar tillbaka på den 18 år långa relationen till landet framträder drastiska förändringar.
– Jag kom till ett Kina där marknadsreformer gett folk ett bättre och friare liv. Men det var fortfarande rufsigt, kaotiskt och oklart vart samhället var på väg. En drömtillvaro för mig som journalist.
Hanna Sahlberg älskade att ge sig ut i landsbygdens Kina. Där fick hon uppleva kontrasterna mellan landets provinser och möta småbönderna i bergssluttningarnas terassodlingar. En tillvaro och ett landskap som idag är helt på väg att försvinna.
– Kina har på jättekort tid genomgått världens största befolkningsflytt, då över en miljard människor gått från att vara mestadels bönder till mestadels stadsbor. Det kommer förändra landet enormt.
Vardagsrummets byrå har räddats från ett liknande grotthus som de där makens släktingar bott fram till nyligen. De utsnidade blommorna är enbart riktade framåt, eftersom sidorna ändå inte syntes i grottornas smala utrymmen.
– Bara en släkting bor kvar där på berget nu. Han har nycklarna till de andra husen när de andra kommer för att visa sina barn hur de levt. Men vildsvinen börjar ta över grottorna och terrassodlingarna blir till skog.
Livet för Kinas befolkning präglas av ett allt mer trimmat samhälle med strävan efter perfektion, ett projekt styrt utifrån kommunistpartiets mäktiga visioner om det fulländade Kina.
– Från att under en tid finnas mer i bakgrunden har partiet kopplat greppet allt starkare om befolkningen med krav på tro, respekt och lydnad. Att inte tro innebär ett motstånd i sig. Till och med jag som hade en annan frihet kände trycket.
Hon berättar om en vardag fylld av övervakningskameror, partiets propaganda och en insamling av personliga data med oklar destination. I kombination med att kapitalismen svept in med full kraft med sina oändliga valmöjligheter, blir kraven på individen höga. Folket som till alldeles nyligen bott med utedass på bergssluttningarna jagar nu fram genom tunnelbanestationerna i jakt på det perfekta.
– Inget duger som det är. Pengar betraktas som den bästa tryggheten och lyckas du inte är det ditt eget fel. Till och med lågstadiebarn ägnar sig åt skolan varje dag i veckan fram tills de somnar. Utrymmet för eftertanke och återhämtning har helt försvunnit. En del passerar gränsen för vad som är möjligt att stå ut med.
Situationen väckte hos Hanna Sahlberg en motreaktion. Hon ville inordna sin vardag utifrån andra rättesnören, bland annat den judisk-kristna vilodagen. Varje vecka var ambitionen att göra plats för en helt ledig dag. Som korrespondent för Sveriges Radio med telefonjour dygnet runt tio månader om året hände det dock att planen sprack.
– Jag var alltid beredd att släppa allt annat och resa med någon timmes varsel. Mer än en gång har jag till exempel blivit störd i söndagsfriden av Nordkoreas robotuppskjutningar.
Tillbaka i Sverige upplever hon på sätt och vis hela tillvaron som en enda söndag. Förutom att hon bara jobbar en vanlig heltid är livet mer behagligt rent fysiskt, med ren luft och träd utanför fönstren. Men även här ser hon behovet av att markera skillnaden mellan vardag och helg. Utöver helgens ljusa bröd bevakar hon sin lediga dag.
– En bra söndag slipper jag både arbeta, laga mat och handla, som kanske den kinesiska delen av min familj tycker att vi ska. Jag ser ett uttalat värde i att välja bort saker. Det är inte den som hinner mest som vinner.
Men det är viktigt att priset för vilodagen inte blir för högt.
– Jag tror inte som den kommunistiska partiledningen på idén om perfektion. Om jag jobbar in i kaklet på fredagen och tvingar min man att gå upp tidigt på lördagen för att fylla hela dagen med städning och långkok inför den perfekta söndagen blir den i stället operfekt.
För att få ihop sina stressade storstadsliv såg hon allt fler kineser byta ut hemlagad mat mot färdigköpt i plastburkar. Hanna Sahlbergs matintresserade familj är tvärtom överens om att köksbestyren ska få det utrymme som krävs. Hennes eget brödbak samsas med makens handgjorda nudlar.
Från köksskåpen rotar hon fram träformar för både månkakor och hemgjord tofu.
– Nuförtiden kan man köpa bra tofu i Sverige, men det blir jättegott med egen.
Hon redogör för proceduren kring att låta äggskal ligga i en burk med ättika under tre dagar för att sedan få sojamjölken att skära sig innan den hälls i formens silduk.
– Det blir en len tofu, som ricottaost. Den smakar bra till risnudlar, rostade jordnötter och chilisås. Så äter man i Yunnan-provinsen i sydvästra Kina, där jag bodde innan korrespondentlivet i Peking.
Den kinesiska maten fungerar som en bro till familjens gemensamma minnen.
– Kulturen sitter ju mycket i smaker och stämningar. Det är en särskild känsla när vi gör en viss slags havrenudlar från Shanxi-provinsen som lockar fram historier om gamla släktingar.
Inte bara vilodagen och tiden för matlagning får stryka på foten för Hanna Sahlbergs kinesiska vänner. Många av dem saknar även ork att bry sig om högtider. Inför den stundande julen förväntar hon sig själv inte en lika mäktig upplevelse som om hon haft en familj med samma traditioner.
– En gång i Peking glömde jag julen och åt lådsushi. Det ska inte hända igen. Adventsstjärnan ligger i alla fall på bordet och måste bara få en svensk stickpropp innan den kommer upp. Och min äldsta dotter har lagt granris i ljusstaken, så det artar sig.
Den 23 december är det premiär för radioserien ”Det perfekta Kina” i åtta delar, där Hanna Sahlberg rotat fram delvis oanvända intervjuer från sitt stora ljudarkiv. Tanken är att lyssnaren ska få uppleva hur människorna lever med partiets visioner.
Efter serien finns ingen färdig plan. Men att sätta punkt för Kinarapporteringen ser Hanna Sahlberg ingen anledning till.
– Det är ju det jag kan. Och det är väl som för en musiker att man kan tröttna på bandet, men inte själva musiken.