Med kulturen i luren

Vi börjar vår tur vid Stadsbiblioteket, ringer det anvisade telefonnumret, trycker in koden för det valda konstverket och börjar lyssna till Stina Wollter, som är kulturlurens guide. Hon berättar bland annat att Sivert Lindbloms vridna pelare utanför Stadsbiblioteket "flirtar med den runda takkupolen" längre ned på Svartbäcksgatan. Det kommer jag alltid att le hemligt åt när jag rör mig bland de annars blyga byggnaderna.
Kulturluren har den effekten att man lyssnar mer andäktig än till en levande guide. Hade gärna hyschat åt plattläggarna i Carolinabacken, men aktiverar högtalarfunktionen så att fotografen också kan ta del av upplevelsen, för i ärlighetens namn är det en synnerligen asocial aktivitet det här.

Aldrig har jag varit så uppmärksam på hur en stad egentligen låter - det skramlas och bankas, bromsas och hojtas.
Framför verket Glunten och magistern väljer jag den engelska versionen. Så exotiskt gentlemannen i mobilen får Uppsalas studentliv att låta! Det känns som att jag turistar någonstans långt borta.
Längs med ån ligger konstverket Jona utsträckt i sin kopparglans. En man som kan förväxlas med en fisk har fått värmeslingor under skalet. Här kan man vila en stund, och känna sig mindre ensam med den varma kroppen tätt intill sin egen.

Med kulturen i luren

Det är inte bara musik man kan ladda ner till sin mobil - man kan också få en konstguide i örat. City gick en provrunda med Konstmuseets kulturlur som visade sig göra stan lite sensuell.