I flera långa rader intill husväggen står de, runt den stora eken med fågelholk och längs det förfallna staketet. 450 krukor med fuchsia. De gillar inte sol och därför står de allihop på norrsidan till glädje för alla som passerar på landsvägen.
Det händer att okända människor kommer till Greta Carlsson i Mickelsbo nordväst om Björklinge för att titta på hennes stora samling fuchsior. Vissa av blommorna är stora och bolliga som rosor. Andra är pyttesmå och smala. Nästan alla har fyra spetsiga yttre foderflikar som böjer sig upp som kinesiska hörntakpannor.
Greta Carlsson har pigga snälla ögon och röda träskor av plast. Hon går från kruka till kruka och pratar personligt om varje enskild planta. Några har hon haft i över 20 år, ända sedan hon började odla fuchsia.
– Den här är min första, säger hon och håller handen under en ljusrosa blomma.
Hon verkar veta precis hur alla har kommit till, men inte alltid vad de heter. Många namnskyltar har trillat bort.
Det är sorgligt med höstblommorna i år, säger hon och beklagar sig över en sval och blöt sommar. Fuchsior klarar visserligen dåligt väder så länge det inte blåser för mycket – man talar om dem som ruskvädersblommor – men vissa av plantorna har inte ens knoppar än.
– Är det inte hemskt. De hinner inte blomma innan frosten.
Greta Carlssons fingrar var gröna redan när hon var barn i Bälinge.
– När min faster klippte ner pelargonerna tog jag skott och satte i gamla sillburkar. En del tog sig och de fick komma in, berättar hon.
I den stora trädgården på makens barndomsgård finns även prästkragar, fackelblomster, gullris och annat, men orken tryter numera så omsorgen fokuseras på fuchsiorna.
– Jag tycker de är så fina, som små konstverk. Sedan är de lätta att förvara och sköta. De tål allt.
När frosten börjar bita bäddas de in i dukar nattetid.
– Ibland springer vi upp mitt i natten om vi glömt lägga på dukarna, berättar Greta Carlsson.
Vi, det är hon och maken Gunnar.
Ja, det är mycket pyssel med blommorna. När kylan hotar även dagtid är det dags för den stora flytten. Alla 450 krukor ska då i säkerhet. Först vattnas de. Sedan körs de mindre in i stallet där Gunnar Carlsson klätt en spilta med frigolit. Lite längre bort ligger potatiskällaren där de större plantorna placeras.
I april ställer Greta Carlsson ut fuchsiorna mot stallväggen och klär dem med flerdubbla dukar. Där får de vänja sig gradvis vid utomhuslivet. När frostnätterna är över planterar hon om alla i ny jord, vilket tar flera veckor.
– Det är ett tungt arbete och vi är inte unga längre, säger hon.
De senaste åren har hon sagt att hon ska lägga av, men i år köpte hon 35 nya sorter.
– Det är svårt att sluta. Jag blir glad av fuchsiorna, köper nya sorter och går och väntar på att de ska spricka ut. Jag får bekanta, folk stannar till, förklarar hon.
Nyligen kom två bilar från Nyköping med besökare som hört talas om Greta Carlssons fuchsiasamling. Ibland kommer folk från Sällskapet Trädgårdsamatörerna. Ingen åker härifrån utan sticklingar.