Videon är inte längre tillgänglig
Om ett par veckor lämnar Gustav Fröding Kihlsten, nej han vet inte om han är släkt med skalden, gården Fullerö Stora Skärna utanför Uppsala för att köra till London där startskottet för välgörenhetsrallyt, The Mongol Rally, går. Drygt 350 lag, med deltagare från olika delar av världen, har anmält sig. Vissa startar från London, andra från Tjeckien. Det handlar inte om vem som kommer fram först utan om att faktiskt komma fram, och att samla in pengar till välgörenhet. Målet är Mongoliets huvudstad Ulaanbaatar. Vilken väg de väljer dit är upp till deltagarna själva.
De flesta lag består av två eller flera personer, Gustav är en av få som kör rallyt helt på egen hand. Från början var det tänkt att han skulle köra med en kompis men när hon hoppade av var det för sent att hitta någon annan med tanke på visum som måste ordnas till de olika länderna.
– Det är ju halvgalet, men jag har velat göra det väldigt länge, förklarar Gustav.
På gårdsbacken intill det gula 1800-talshuset står en vit ambulans med svart motorhuv och solblekta SOS-märken. Men det är inte den Gustav Fröding Kihlsten ska köra. Den riktiga ambulansen, av årsmodell 1991, står i ladugården för att byggas om och rustas upp inför det stundande äventyret. Delar av inredningen har tagits ut och Gustav har byggt ett golv i lastutrymmet. Ambulansen ska inte bara vara hans färdmedel utan även hans bostad under de sex till sju veckor som han beräknar att det kommer att ta. Den andra ambulansen ska han plocka reservdelar från, för det kan behövas.
Att köra The Mongol Rally är inte helt riskfritt. Sedan första loppet kördes 2004 har ett trettiotal lag kraschat. De flesta har klarat sig bra men förra året omkom en brittisk man efter en trafikolycka i Iran.
– Trafiken är nog farligast. Sen kan det vara problem med gränsövergångar och kriminalitet. Men det är inget jag oroar mig för. Det jag är mest rädd för är att jag ska fastna i bergen någonstans och inte komma vidare. Jag vill köra hela vägen, säger Gustav.
Gustav Fröding Kihlsten utstrålar energi och entusiasm långa vägar. Det är äventyret som lockar honom att köra rallyt. Och han ska inte bara köra. Under vägen hoppas han få se en del av de olika länderna men även stanna till för att utöva ett av sina stora intressen, hoppa fallskärm. När han kommer fram till Ulaanbaatar är tanken att sälja ambulansen och skänka pengarna till välgörenhet. Sedan tar han kanske Transsibiriska järnvägen på vägen tillbaka, det beror på hur lång tid det tagit honom att nå sitt mål.
Hans mamma är inte sprudlande glad men vännerna tycker att det är roligt, berättar Gustav. Själv ser han fram emot äventyret.
– Det ska bli jättekul! Jag kommer få se så mycket och uppleva olika kulturer. Jag vet så lite om länderna jag åka genom. Jag försöker att inte ha några förväntningar. Det kanske blir slappt eller så blir det världens äventyr. Det beror helt på vad som händer efter vägen.