Thijs från Nederländerna hade höga förväntningar på valborgsfirandet, och var rätt säker på att de skulle infrias.
– Måste man inte bara älska Uppsala?
Frågan – eller snarare konstaterandet – kommer från en av åskådarna under forsränningen. Flotte efter flotte kantrar till den jättelika publikens jubel i Islandsfallets gulbruna skum. Glada studenter vinkar tillbaka, några av dem bjuds på prinsesstårta av ett gäng lika glada gymnasiestudenter som sitter bänkade på Stadsträdgårdens fullsatta bryggor.
Till och med solen skiner, trots att prognosen så sent som på lördagskvällen utlovat snöblandat regn.
Ett par timmar senare skiner solen fortfarande (även om det hunnit komma en liten hagelskur, i sann sista april-anda). Det är snart dags för en annan av dagens hållpunkter: mösspåtagningen.
Lovisa Pilenås, Hanna Koinberg och Isa Lindqvist firade sin första sista april i Uppsala.
På en av picknickfiltarna i det tilltagande folkvimlet i Carolinabacken sitter ett gäng hitresta folkskoleelever som precis köat i en och en halv timme för en falafelrulle
– Man hade ju hört om firandet här, det är rikskänt! säger Lovisa Pilenås.
– Ja, men inte att det skulle vara så här stort och galet. Jag trodde mest att det var nationerna som höll igång, men det är ju barnfamiljer, äldre ... alla möjliga, säger Hanna Koinberg förundrat.
Thorunn Jakobsdottir, Björn Astmarsson med treåriga dottern Solrun tyckte att det var kul att ta sig in till folkfesten med barnen (nio månader gamla Vedis sov i vagnen när bilden togs).
En av alla de småbarnfamiljer som letat sig in till stan är Thorunn Jakobsdottir och Björn Astmarsson, som tittat på forsränningen och mösspåtagningen med döttrarna Solrun och Vedis.
– Det är roligt att bara gå runt, och kul att gå förbi nationerna och se hur hårt det festas. Man var ju själv student en gång, säger Björn Astmarsson.
Både han och Thorunn är från Island, men har bott i Sverige sedan studenttiden. De konstaterar att folkfesten påminner om Islands nationaldag 17 juni.
– Och vädret är också väldigt mycket Islands nationaldag. Mössa på, mössa av, jacka på, jacka av, skrattar Thorunn.
"Det är vår uppgift att se till att det kan bli en bra folkfest", säger Magnus Klarin, polisens presstalesperson.
Sista april i Uppsala räknas som en särskild händelse, som polisen planerar för från i princip 1 maj. Årets valborg började aningens trevande, enligt polisen, men vid lunchtid hade stan fyllts på rejält till prepandemi-nivåer. Uppemot 100 000 beräknas komma att besöka centrum under dagen. Hur många av dem som häckar i Ekonomikumparken är okänt, men helt klart en rejäl andel.
Magnus Jansson Klarin, presstalesperson för Uppsalapolisen, ser fundersam ut över frågan om det finns någon lika stor folkfest som polisen nationellt planerar för.
– Man hade ju vattenfestivalen i Stockholm förr... men i dag, jag vet inte? Kanske Lund, där firar man ju också valborg stort.
Bengt Johansson och Karin Schillén - far och dotter - stod redo högt uppe i Carolinabacken med sina studentmössor.
Bengt bor precis nedanför backen och har firat sista april i Uppsala sedan han flyttade hit 1967.
Men nej, lika stort och bra som här i Uppsala är det inte där. Det konstaterar Karin Schillén, som är uppvuxen i Uppsala men som nu bor och jobbar i Lund.
– Jag brukar berätta lite vänligt för mina kolleger att sista april är bättre i Uppsala, och det kan de erkänna aningen motvilligt. De har ju bara firande i Stadsparken.
Då var den gamla trätan avgjord.
Karl och Axel bjuder på öl och slår fast det många redan förstått: ”Det bästa med valborg är alla glada människor.”
Tillbaka i ekoparken strax efter mösspåtagningen är stämningen på topp. Ett jämnt sorlande som avbryts av hög musik möter besökaren.
Kryssande mellan picknickfiltarna kommer två glada killar med varsin burk i handen.
– Vill du ha en öl? Vi mår jättebra, men så har vi tagit det lugnt också, säger Uppsalakillarna Karl och Axel, som inte vill ha med sina efternamn i artikeln.
Karl berättar att han börjat dagen med att spela datorspelet Counter Strike.
– Det bästa med valborg? Det är ju alla människor! Och att de är så glada, säger han.