Marianne gladdes åt brevet från kungen och Silvia men hon värderade alla hälsningar lika mycket.
– En läkare sa till mig att jag hade starkt hjärta och han trodde att jag skulle bli 100 år. Det trodde jag också hela tiden när jag var sjuk, säger Marianne Palmqvist.
Hur känns det att fylla 100 år?
– Det känns som vanligt, säger en glad Marianne Palmqvist när vi pratar med henne på födelsedagen som var på måndagen.
På söndagen firades hon av barn, barnbarn och ett nyfött barnbarnsbarn. Hon, som har fått ett hundratal gratulationer, är uppvuxen i Uppsala.
– Det känns väldigt otroligt att vår mamma som är så liten och skör är 100 år och frisk efter corona. Kanske har hon en bra blodgrupp, säger dottern, Monika Palmqvist Hansen.
– Hon har en stark livsvilja, säger sonen, Mikael Palmqvist.
Det var i våras som Marianne fick symtom som ont i huvudet, hon var tröttare än vanligt och benen bar inte riktigt. Provtagning visade att hon hade covid-19.
– Vi blev bestörta. I det läget fanns skräckscenariot att gamla tvingades ligga ensamma när de blev sjuka. Vi kunde ju inte gå dit, fast vi inget hellre ville, säger Mikael Palmqvist.
– Vi fick nöja oss med telefonen. Det tyckte mamma var tråkigt, säger Monika Palmqvist Hansen.
När Marianne blev sjuk i maj hade hennes barn inte besökt henne sedan i mars. Som 99-åring var hon i riskgrupp. Det var hemtjänsten skötte om Mariannes omvårdnad. Hon är väldigt nöjd med deras insatser, poängterar Mikael.
– Vi var beredda på det allra värsta. Vi visste ju att många äldre inte överlevde covid, säger han.
Marianne Palmqvist fick covid-19 i våras och firade nyss sin 100-årsdag. "Jag trodde hela tiden att jag skulle kunna fira min hundraårsdag" säger hon
Dagarna gick och till allas glädje blev Mariannes tillstånd inte sämre. Tvärtom. Från hemtjänsten kom positiva signaler. Och sen gav läkare samma besked. Hon blev frisk efter cirka en månad.
– Men jag har lite svårare att andas nu än innan corona, säger Marianne.
Hon har alltid varit noga med att vaccinera sig mot säsongsinfluensorna och klarat dem bra. En tidigare gång när hon blev inlagd på sjukhuset längtade hon hem mycket.
– När hon var frisk tackade hon personalen och sa att hon hoppades att de aldrig skulle ses igen, säger Monika.
– Sjukgymnasten ställde ultimatum att hon måste kunna gå själv innan hon fick åka hem. Det gjorde att hon tränade hårt, säger Mikael.
En av hennes talanger har varit simning. Hon, som är född 1920 i Uppsala, hör till de få som simmat i Fyrisån när det var vanligt. Hon har arbetat på SLU och även bott i Västerås och Härnösand där maken tjänstgjorde som biskop.