Magnus pappa som ung soldat i Nazityskland.
Efter att nazisterna tog makten i Tyskland på 30-talet bestämde sig en rad svenska kvinnor för att gifta sig med män i den militära elitstyrkan Schutzstaffel (SS). Det visar en omfattande granskning som författaren Christoph Andersson gjort och som mynnat ut i boken "Svenska SS-fruar".
En av dessa kvinnor var Margareta, dotter till en professor som disputerade vid Uppsala universitet.
– Margaretas pappa hade alltid varit nationalistiskt sinnad och beundrade Hitler, men utan att vara med i nazistpartiet, säger Christoph Andersson.
År 1943 skickade professorn sin dotter på språkutbildning i Tyskland. Där träffade Margareta en man som var med i SS, tycke uppstod och de bestämde sig för att gifta sig.
Men om en kvinna skulle gifta sig med en man i SS krävdes omfattande undersökningar av kvinnans politiska inställning, förmåga att föda barn och bevis på att man inte hade judar i släkten. Slutligen behövde äktenskapet godkännas av högste SS-chefen Heinrich Himmler.
– Tanken var att massproducera ariska bebisar som skulle befolka Hitlers tusenåriga rike och eliminera den ursprungliga befolkningen i Östeuropa och Sovjet, säger Christoph Andersson.
Det fanns fyra läkare i Sverige som utförde denna typ av undersökningar åt nazistregimen, enligt Andersson. De ägnade sig huvudsakligen åt skallmätning och gynekologiska undersökningar. Utredningar om släktskap och judiskt påbrå sköttes av Himmlers rasmyndighet Rusha i Berlin. Men Margareta gick till en läkare i den naziockuperade tjeckiska staden Brünn, idag Brno, där hon bodde hemma hos SS-mannens föräldrar.
– Det var exakt samma procedur där, fast mer öppet. I Sverige "taggade man ner" formulären ifall säkerhetspolisen skulle få tag på dem.
Hade Uppsala någon roll i processen, med tanke på att det bedrivits rasbiologisk forskning här?
– Jag har inte hittat några tecken på det men å andra sidan har jag inte studerat det ingående. Margaretas pappa var verksam på universitetet parallellt med rasbiologin och hela hans inställning var rasistisk och i linje med tankegångarna på rasbiologiska institutet.
Hösten 1944 blev huset där Magnus och hans mamma bodde i Brünn totalt sönderbombat. "Båda våra hundar dog men vi klarade oss eftersom vi var i källaren. Vår trädgårdsmästare och chaufför fick gräva ut oss ur ruinen", säger Magnus.
Giftermålet mellan Margareta och SS-soldaten gick enligt Andersson till slut i stå. En anledning var att Margaretas blivande make även var med i Luftwaffe (flygvapnet). SS-chefen Heinrich Himmler bestämde år 1944 att Luftwaffe skulle ha sista ordet om äktenskapet, men nazibyråkratin gjorde att paret aldrig hann gifta sig innan krigsslutet året därpå.
– Det var förmodligen tur för Margareta. Hade hon gift sig hade hon betraktats som tyska och tagits emot i Sverige som flykting. Men nu flög hon under radarn när hon kom tillbaka till Sverige.
– Margareta sa bara att hon varit på språkutbildning i Tyskland och ingen myndighet ställde egentligen några frågor. Förutom en passhandläggare i Malmö. Men denne nöjde sig med att Margareta förklarade sig med att hon bara varit på just språkresa.
Varför gjorde kvinnorna det här?
– En del tycker synd om kvinnorna – men de ville ju det här. Margareta var utbildad civilekonom men ville ändå underkasta sig allt Nazityskland krävde och vara hemma vid spisen och föda barn. Innan krigsslutet 1945 innebar det mycket hög status att vara gift med en SS-man, det var som att vinna första pris i en skönhetstävling, säger Andersson.
År 1944 fick Margareta och SS-soldaten en son. Sonen, som vi kan kalla Magnus, är i dag i 80-årsåldern och bor på en ort i Mellansverige.
År 1944 fick Margareta och SS-soldaten en son. Sonen, som vi kan kalla Magnus, är i dag i 80-årsåldern och bor på en ort i Mellansverige.
Första gången han konfronterades med uppgifterna om att hans far varit med i SS var när Christoph Andersson ringde. Och nu, drygt två år efter beskedet, ställer han för första gången upp på en intervju.
– När jag fick reda på mer om min pappas bakgrund skrev jag till Bundesarchiv i Berlin och fick ut en massa handlingar. Det var 70–80 sidor med all kommunikation som min pappa hade haft med olika myndigheter.
För att få gifta sig med någon inom SS krävdes ett "Ahnenpass". Ett slags släktträd som skulle bevisa att en person var "renrasig".
Magnus visar upp en rad dokument, alltifrån brev hans föräldrar skrivit till varandra till en kartläggning av hans mors släkt som den tyska rasmyndigheten gjort.
– Det var en jäkla massa byråkrati för att de skulle få gifta sig alltså. Man kan ju tycka att tyskarna borde ha fokuserat på att vinna kriget i stället.
Det finns dokument från tyska myndigheter som visar att paret hade fått godkännande att gifta sig. Men det är oklart om det faktiskt blev av, hävdar Magnus.
Vad hade din pappa berättat om kriget?
– Han sa att han flög. Men han berättade inget om att han varit med i SS.
– Det visste inte ens hans bror något om. Innan jag visade honom dokumenten och bilderna trodde han inte på det. "Nej, nej, nej – det där är förfalskat av amerikanerna!", sa han. Han blev väldigt arg!
"Inte ens hans egen bror visste om att min pappa varit med i SS", säger Magnus, som egentligen heter något annat.
Magnus pappa var som sagt pilot och i slutskedet av kriget hade han planerat att flyga till säkerheten i Sverige tillsammans med sin familj.
Men förmodligen vägde plikten tyngre och SS-soldaten valde att stanna på sin post i München till krigsslutet.
Hösten 1944 bombades huset i Brünn där Magnus, hans mamma och farmor och farfar bodde.
– Det var bara en enda stor stenhög. Men vi klarade oss eftersom vi var i källaren som min farfar förstärkt. Han hade lärt sig bygga skyddsrum under första världskriget då han var ingenjörssoldat.
En bild på Magnus och hans mamma och pappa tagen någon gång innan krigsslutet.
Familjen flyttade till en annan fastighet som SS-soldatens föräldrar ägde, innan de bestämde sig för att fly någon gång i februari 1945.
Flykten inleddes med att Magnus morfar ordnade en chaufför som skjutsade Magnus och hans mamma från Brünn till Prag.
– Under färden sköt upprorsmän, partisaner, mot bilen och det gick skott rakt igenom bagageluckan som fastnade i koffertarna.
Från Prag tog Margareta och Magnus tåg till Berlin via Dresden. Det var den 12 februari 1945 – en dag innan bombningen av Dresden ägde rum, då brittiska och amerikanska bombflygplan ödelade stora delar av staden och tiotusentals människor dog.
– Det är lite av ett under att jag lever idag, säger Magnus.
Från Berlin tog Magnus, Margareta och en tysk major, som hade ett ärende i Sverige, flyget till Malmö.
– Det här var tätt inpå krigsslutet och det regnade bomber nästan hela tiden. Vi flög med persiennerna neddragna och planet var iskallt så jag fick sitta under den tyska majorens vinterpäls.
Medan Margareta flydde med Magnus valde SS-soldaten att stanna i München där han var stationerad till krigsslutet. När amerikanska trupper intog staden blev han förvånande nog väl mottagen, berättar Magnus.
– De blev så imponerade av tyskarnas flygplan, de var ju mer avancerade än amerikanernas. De ville att min pappa skulle visa hur man hanterade dem.
Magnus berättar att hans pappa blev förhörd om sin roll i kriget av amerikanerna, men att han aldrig straffades.
– Amerikanerna som tagit över flygbasen blev snabbt uttråkade och bad min pappa fixa någon form av underhållning. Så han startade en musikklubb nära basen.
När Magnus fick höra talas om att hans far varit med i SS begärde han ut dokument om honom från Bundesarchiv i Berlin som har hand om arkivhandlingar från bland annat andra världskriget. Han fick ut en bunt med 70-80 papper som UNT har tagit del av.
Magnus delar inte Christoph Anderssons uppfattning om att hans mor var beredd att bli kuvad under nazismen. Det handlade främst om kärlek, och det var slumpen som gjorde att Margareta blev kär i just en SS-soldat.
– När jag träffade Christoph målade han upp bilden av att mamma var en jobbig svensk kvinna som i första hand ville gifta sig med en nazist. Men jag tror att hon främst ville gifta sig på grund av kärleken.
Men din mamma visste ju att din pappa stred för Nazityskland?
– Det är svårt att sitta här nu, 70 år senare, och ha så mycket synpunkter. Det var annorlunda på den tiden; hela samhället var genomsyrat av nazism och han var en ung man som radikaliserades. Min mamma åkte till München för att studera och träffade den unga flygaren, min pappa, och det sade pang. Det var väl slumpen. Min mamma funderade först på att åka till New York, där vi hade en släkting, men det var för krångligt. Hon hade lika gärna kunnat hamna i New York – och blivit kär i en amerikan.
Magnus relation med sin pappa var aldrig särskilt bra och ett tydligt exempel på det var när Magnus reste ner till Schweiz på 50-talet för att träffa sin farmor och farfar. Tanken var att även hans pappa skulle besöka honom då.
– Men han kom inte. Han hade träffat en ny kvinna efter min mamma och ville inte ha något med mig att göra.
Magnus säger att han träffade sin pappa ett 20-tal gånger innan hans bortgång 1968. Han gick aldrig på begravningen.
– Jag var ju maskiningenjör och ute och seglade på Atlanten.
Hans pappas förflutna i kombination med det dåliga mottagande Magnus fick av amerikanerna när han var ute och seglade har gjort att han blivit väldigt demokratiskt lagd, menar Magnus.
– Vi svenskar var väldigt illa ansedda av vissa amerikaner, framför allt hamnarbetare, som ofta ansåg att vi var ett gäng kommunister. Det gjorde att jag blev väldigt demokratisk till sinnet och undviker att åka till diktatoriska stater som Ryssland eller Ungern där demokratin är på glid. Det kanske även har något att göra med mitt mörka arv.
Margareta dog hösten 2008. Hon blev 86 år.