Johan Palme, grundare av nätverket Bara kroppar som utmanar kroppsnormerna och vänder sig mot utseendefixeringen i samhället:
"Jo, det är för att det finns en massa normer som säger hur en man ska se ut. En norm säger att en ”riktig man” ska ha muskler och kroppsbehåring och inte raka sig på kroppen under hakan. Men å andra sidan accepteras en vit medelålders heteroman i samhället trots att han är ful och fet. Särskilt om han har en överklassbakgrund och kan föra sig i den akademiska världen. Det är för att den mannen har makt, och då spelar utseendet mindre roll. En man med pengar har också större frihet att vara feminin. Ta färgen rosa, som exempel. De som tillåts ha det är överklasskillar i rosa skjortor.
Jag tror också att om man har mindre makt i samhället har man ett större krav på sig att bekräfta manligheten genom att se macho ut. Själv är jag högutbildad, vit och frisk. Om jag har ett personligt uttryck, som långa naglar, är det lättare för mig att slippa vara macho, för jag har min position.
Jag tror att kroppen tyngs ned med en massa sociala pålagor som den egentligen inte har. Att den skulle vara fin eller äcklig, om den är sexuell eller inte. Det är för att vi lever i ett samhälle med en stark utseendenorm, alla förväntas passa in i en bilden av hur en normal kropp ska se ut. När jag var med och bildade nätverket Bara kroppar var tanken att hitta en plats där kroppen kunde få vara bara kropp, inte laddad med en massa egenskaper. En av de mest negativa sakerna som kan sägas om en manskropp är till exempel att den ser fjollig ut och har kvinnliga former. Att diskutera manskroppen som man gör med kvinnokroppen är lite tabu, det anses homoerotiskt, enligt devisen ’man ska inte titta på en manskropp, för då är man bög’."
David Tjeder, historiker och genusvetare, Stockholms universitet:
"Manskroppen har aldrig fått vara ifred genom historien. Kroppsbryderiet verkar ingå i samhällen som är besatta av att mejsla fram skillnader mellan könen. I det ingår att män och kvinnor måste jobba på olika sätt för att uppnå idealen. På sent 1800-tal kom till exempel kroppsskulpturering upp som ett mode. Det fanns en oro för att män var alltför fjolliga och omanliga i en tid då många länder införde allmän värnplikt. Ett gäng inflytelserika män kom därför till Sverige och marknadsförde den deffade kroppen med stora spända muskler.
Det som är spännande i dag är att det finns så många olika ideal. En kategori män är Söderhipsters, de bakar surdeg, har kofta och skägg. Där råder helt andra kroppsideal än på gym. Sen har vi subgrupper där män medvetet vill vara könsöverskridande. När jag växte upp fanns inte den mångfalden.
De senaste tio åren har det varit mer okej för män att bry sig om sitt utseende och det är positivt. Bäst vore förstås ett normsystem som är lika för kvinnor och män och där vi skiter i om folk är smala, tränade, otränade eller tjocka. Men det är ändå mer jämställt med ett samhälle där bägge könen nojar över sitt utseende än att bara ett ska göra det. Numera finns fler skönhetsprodukter riktade till män. Samtidigt är det långt ifrån alla män som använder produkterna, och de ska göra det på ett heterosexuellt och sexistiskt sätt för att inte bryta mot normen. Killar är fortfarande rädda för att se alltför feminina ut. Samtidigt har barn inga problem med könsöverskridande män, ta artisten Yohio som exempel. Småkillar tycker att han är cool. Så det finns hopp om den kommande generationen."
Stig Bernsten, chef inom fritidsgårdsverksamheten i Uppsala kommun, hockeytränare på fritiden:
"För unga killar är det modet som styr, att man ska se ut på ett speciellt sätt. Ha flashiga kläder, värsta telefonen och hela det paketet. Men långt ifrån alla är utseendefixerade. Det tycker jag mig kunna se när jag möter ungdomar som bildar föreningar utifrån sitt intresse. Det kan vara musik, dans, idrott, all form av skapande verksamhet. De killarna är mer fokuserade på sitt intresse än på vilken attityd eller beteende de vill skaffa sig. De blir uppskattade för vad de gör och behöver inte bry sig om vad andra tycker eftersom de har kompisar med samma intresse.
Med det yrket jag har i dag bryr sig tonåringar inte om hur jag ser ut, om jag är lång, mager eller tjock. Det är förtroendet och den relation du skapar som spelar roll. Jag är också hockeytränare för ett killag. Där tycker jag att det är hyfsat tillåtet att ha sin egen stil.
Att män måste vara fysiskt överlägsna kvinnan för att betraktas som manliga är verkligen inget jag skriver under på. Naturen har lagt till olika fysiska attribut, men det viktigaste är att man kan mötas i någon slags jämbördig relation och med ett ömsesidigt förtroende för varandra. I min värld existerar därför inte uppdelningen kvinnligt och manligt. Exempelvis är mina svärdöttrar superduktiga på tekniska saker, jag får ofta fråga dem. Om jag skulle ge fan i det, bara för att jag är man, vore det larvigt. När jag var 30 ville jag absolut inte se ut som en gubbe när jag blev äldre. Nu tänker jag mer på helheten. Jag motionerar för hälsans skull och så träffar jag ungdomar i jobbet och det håller i gång hjärnan."