Du har säkert sett dem posera i stumfilmer eller ligga lojt tillbakalutade vid ett havsbad på gamla fotografier. För ändamålet lite väl påklädda, kan man tycka. Herrar i kroppsnära och heltäckande baddräkter var på modet från slutet av 1800-talet ända fram till 1930-talet, alltså i över tre decennier. Att män hade baddräkt vid den här tiden kom sig av att det blev populärt att leva badortsliv i de borgerliga kretsarna. Varken män eller kvinnor fick visa för mycket naken hud när de badade tillsammans.
– Under det sista årtiondet som män bar baddräkt krympte dock överdelen och brottarmodellen infördes, eftersom det blev modernt att vara solbränd och leva friluftsliv. Helsvart, i tunn ylletrikå, skulle det vara, berättar Marianne Larsson, forskare vid Nordiska museet.
Hennes nyutkomna bok Män i baddräkt har bildat underlaget för utställningen, som är uppbyggd som en tidsresa i manligt kroppsideal och modetrender. Lite här och var har hon stött på Uppsala. Här grundades nämligen Sveriges och troligtvis världens äldsta ännu fungerande simsällskap år 1796. Upsala simsällskap startade den första simskolan inom akademiska kretsar och undervisningen riktades endast till män. Uppsala gick i bräschen för att använda de akademiska begreppen kandidat- och magisterexamen som än i dag finns kvar i form av simmagistermärket. Begreppen som användes var från början ett slags drift med akademiska titlar. Efter hand öppnades flera simskolor i städernas nya badanläggningar.
Hur männen var klädda i slutet av 1700-talet har inte gått att få fram. Men på teckningar från 1850-talet kan man se att de badade nakna tillsammans. På vissa foton har de dock en liten badbyxa på sig.
– Det var fram för allt vid uppvisning som männen bar en midjehög badbyxa med ben ner på halva låret. Vid träning var de nakna. Varför, kan man bara spekulera om. Kanske för att man fick spara på sina simbyxor och också för att det var okej att vara nakna män emellan, säger Marianne Larsson.
De kanske äldsta badbyxorna i utställningen är hemsydda och kallas för kandidatbyxor. De kommer från en simskola i Stockholm och är vita med röda revärer, sydda i grovt vitt bomullstyg och gjorda för de som klarade sin kandidatexamen. Det finns en hel del kunskap om badmode för kvinnor. Men knappt något om hur män såg ut. Marianne Larsson har haft tillgång till ett 30-tal badplagg museets magasin. Hon har också tittat i annonser, i modetidningar från förr och inte minst i postorderkataloger för att finna en röd tråd i badmodets utveckling.
– Postorderkataloger har aldrig presenterat senaste modet men där finns kläder som folk vill ha. Där hittade jag ganska mycket material, säger Marianne Larsson.
Baddräkter började användas av borgarklassen runt förra sekelskiftet och var av det tvärrandiga slaget i blåvitt eller rödvitt, gjorda i tunn bomullstrikå för att torka snabbt. Vanligt folk åkte knappast till badorter för att vila upp sig. Om de badade utomhus var det för att tvätta sig. Lite mer vågade var 40- och 50-talets Tarzanbrallor av amerikanskt ursprung. Tarzanfilmerna och Johnny Weismüllers rolltolkning satte ribban och gjorde att det blev inne att se ut som en djungelman. I slutet av 50-talet kom syntetiska material och nya möjligheter att utveckla badmodet öppnades. Det blev lättskött och snabbtorkande crepe, trikå och lycra i många färger och mönster.
I dag är det inne med surfshorts, den amerikanska västkusten med sin sportiga livsstil har influerat en hel generation män. De bärs löst hängande, ibland med kalsonger under. Men vad händer på badfronten framöver? Marianne Larsson har tyckts sig märka att de minimala och snäva badbrallorna från 80-talets hudnära era är på väg tillbaka. Vem vet, i sommar kanske surfshorten är ute och de avslöjande, tighta badbyxorna blir sommarens inneplagg nummer ett.