Mångkultur är inte integration

Kan man främja minoriteters möjligheter att utveckla kultur- och samfundsliv och samtidigt ansluta sig till "svensk individualism ... sekularism och svensk jämställdhetsagenda"?

Frågan ställs i söndagens UNT på sidan Kultur/Essä. Under rubriken Mångkultur på svenska utgår forskaren Jörgen Mattlar från vad den svenska skolan vill förmedla till elever med utländsk bakgrund - hans disciplin är didaktik. Hans slutsats är att den officiel­la integrationspolitikens "mångkulturella modell" inte tillämpas i läroböc­kerna.

Men någon "mångkulturell modell" finns inte i integrationspolitiken. På regeringens hemsida existerar ordet mångkultur över huvud taget inte i Integrations- och jämställdhetsdepartementets formuleringar. Den officiella integrationsstrategin rubriceras Egenmakt mot utanförskap, och politiken handlar om allas lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Ord som bygger på en universell värdegrund, som i sin tur vilar på de mänskliga rättigheterna.

Det blir därför så galet när man, som Mattlar, fastnar vid formuleringar om "en enhetlig svensk värdegrund"! Det är ju inget särskilt svenskt att tycka att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Därför bör man akta sig för att tala om "den svenska jämställdhetsagendan". Och förbud mot barnäktenskap bygger inte heller på någon specifikt svensk moral.

Det är också ett vanligt felslut att, som Mattlar, hänvisa till sekularismen i "det svenska samhället": det är ju staten som är sekulär, vilket borgar för den grundlagsstadgade religionsfriheten i samhället!

Nästa bräckliga byggsten i resonemanget är begreppet mångkultur. Många avser att med detta vara inkluderande. Men ordet är särskiljande och ihopklumpande, vilket i stället leder till ökad segregering. Vi är si, och dom är så. Begreppet tar fasta på ytliga skillnader och döljer det som förenar människor, oavsett ursprung. Det bortser från historiska band i språk, filosofi, vetenskap, kultur. Ja, det signalerar ett etniskt delat samhälle, där grupper och identiteter förutsätts existera "sida vid sida".

"Vad händer med det mångkulturella samhället när det ställs mot en föreställning om en gemensam värdegrund?" lyder en av Mattlars kategoriserande frågor. Men många av de nya svenskarna har ju flytt från regimer som trampat på de mänskliga rättigheterna. Dessa individer håller sannolikt värdegrunden - prefixet svensk eller universell spelar här ingen roll - betydligt heligare än vad många infödda svenskar gör.