"Många vill diskutera när de druckit"

Dessutom fanns funderingar på läraryrket och det fick han prova på under sin militärtjänstgöring. Wille Löwegren valde nämligen att göra en vapenfri sådan, för att slippa ta studieuppehåll, och då arbetade han som lärarvikarie på Gränbyskolan i Uppsala.

- Men till slut bestämde jag mig ändå för att bli präst och det har jag aldrig ångrat, säger han.

1993 prästvigdes Wille Löwegren i Västerås domkyrka och sedan arbetade han ett år som pastorsadjunkt i Stora Tuna församling i Borlänge. Där följde han stadens krogpräst i hälarna och han upptäckte snart att människor som druckit alkohol mer än gärna ville prata med en kyrkans man.

- Många som inte vågar prata med en präst när de är nyktra öppnar sig när de har druckit och då vill de diskutera alla livets frågor, säger Wille Löwegren.

Erfarenheterna från Borlänge tog han med sig till Ludvika när han fick tjänst som ungdomspräst där. Han besökte krogar och diskotek och startade nattvandringar, informerade om droger och fanns till hands för alla som behövde honom.

Tiden i Dalarna har satt djupa spår i Wille Löwegren. Han känner sig åtminstone som en halv dalmas och det han vurmar mest för är kontrasterna mellan idyll och hård verklighet.

- Men så träffade jag den stora kärleken och då flyttade jag tillbaka till Uppsala, säger han.

Sommaren 2004 blev han sambo och i samma veva började han sitt nya arbete, som präst i Östhammar. Här varvas gudstjänster med konfirmandundervisning, ungdomskafé och planering inför syföreningens stundande resa till Leksand. Alltså ingen specialinriktning som den han hade i Dalarna.

- Det är stor skillnad mellan att vara landsbygdspräst och präst i en stad. Jag känner mig fortfarande ny här i Östhammar, men jag trivs och tycker att arbetet är spännande, säger han och fortsätter:

- Dessutom är skärgården fin, men ibland kan jag sakna skogar och höga berg.