En del kan förklaras med mutationer i arvsmassan. Vetenskapen har svar på många frågor vi kan ställa oss om vår hälsa. Varför den ser ut som den gör just nu och i viss mån vad vi kommer att råka ut för i framtiden.
Medicinsk forskning ger hopp. Många överlever i dag diagnoser som för en överskådlig tid sedan var enkelbiljetter till kyrkogården. Nya läkemedel gör livet lättare för kroniskt sjuka. Samtidigt kan tanken på att få sin genuppsättning kartlagd och granskad skrämma. Nazistiska rasideologer och förespråkare av tvångssteriliseringar skulle nog ha kissat på sig av iver (de var knappast anatomiska idealexemplar själva, så inkontinens kan inte uteslutas) om de fått tillgång till journalerna på mottagningen för klinisk genetik. Och kände jag till alla mina anlag skulle jag antagligen lägga så mycket kraft på att leta symptom att det skulle bli ett värre besvär än de eventuella symptomen.
Genforskningen fortsätter. ”Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag vet”, sade redan Sokrates. Vi som inte är experter gör nog bäst i att inte dra snabba slutsatser utifrån de kommersiella gentester som finns på nätet. Genetiken är – liksom allt annat som formar våra liv- mer komplex än vi kan föreställa oss.