”Det ska inte få gå till så här”. ”Är det sant att det verkligen kan hända?” ”Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hennes situation.” Många av de läsare som hört av sig till UNT var bestörta.
Marias fall visar visserligen att det sociala skyddsnätet är oerhört grovmaskigt – men också att det finns mycket medkänsla hos helt okända medmänniskor.
Ett tiotal personer av dem som ringt och mejlat till UNT har erbjudit henne ett rum för allt från några dagar till obestämd tid. Någon har velat hyra ut sitt hus. ”Jag har själv varit i hennes situation, jag blev utslängd av min man och hade ingenstans att bo. Jag vill gärna hjälpa henne” berättade en kvinna.
Utöver dessa erbjudanden om boende har även ett par kvinnor ringt och sagt att de visserligen inte har någon bostad att förmedla, men däremot kläder och sällskap om hon bara vill prata.
På unt.se har artikeln skapat en debatt om hemlösheten och bostadsbristen.
Några kräver att det byggs fler hyresrätter i stan. Andra menar att Maria och andra som inte får någon bostad måste flytta till en annan kommun. Och flera berättar själva att de saknar bostad.
”Det värsta är att jag inte kan ha mina barn som det var tänkt eftersom man inte har någon bostad att vara i dom dagar i månaden som jag ska ha barnen” skriver bostadslöse David.