Många psykiskt sjuka bland Uppsalas hemlösa
Andelen psykiskt sjuka bland Uppsalas hemlösa har ökat markant efter psykiatrireformens genomförande. Det vittnar personal och boende på Sagahemmet om. Där har Frälsningsarmén sedan 1966 tagit emot hemlösa på sitt härbärge och stödboende.
— Han är hygglig, de är hyggliga här allihopa. Håller inte alls på och försöker trycka på folk det där med tron om man inte vill. Man blir respekterad om man sköter sig, berättar Lasse Johansson.
"De borde inte vara på härbärget"
Han berättar också att han egentligen går under namnet "Kalmar-Lasse", att han levt ett hårt liv med missbruk och kriminalitet. Under perioder har han levt på gatan. Och Lasse Johansson vittnar utifrån sin egna erfarenhet om hur gruppen
hemlösa och utslagna består av helt andra människor än tidigare.
— För 10—15 år sedan var det mest missbrukare, nu är det folk som mår dåligt psykiskt. En del är våldsamma, andra pratar för sig själva och tror att Säpo är efter dem eller något sånt. Det är synd och skam. Här på härberget borde de inte behöva vara. Här finns ju ingen vård att få, säger Lasse Johansson.
Föreståndaren Per Lyredal, som har arbetat på Sagahemmet i 14 år, är bekymrad över utvecklingen. Enligt Frälsningsarméns egen kartläggning hade ungefär 10 procent av Uppsalas hemlösa märkbara psykiska problem före psykiatrireformen. I dag rör det sig om ungefär 40 procent.
Hamnar på gatan
— En del psykiskt sjuka som inte klarar av ett eget boende hamnar i stället på gatan. I takt med att vårdplatserna minskat inom psykiatrin har vi också märkt hur ribban höjts för när det är aktuellt att någon läggs in för vård, menar Per Lyredal.
Han beskriver hur han åkt upp med personer från härberget som exempelvis hört röster och ibland varit våldsamma, men som efter timmar i väntrummet på Akademiska sjukhusets psykakut avvisats med motiveringen att de inte är tillräckligt sjuka för att läggas in.
Och när psykiatrin inte tar emot tvingas Sagahemmets personal ibland "skriva ut" människor som mår dåligt psykiskt direkt till gatan .
— Om de är för sjuka kan vi inte ha dem kvar av hänsyn både till övriga boende och personalen. Men det känns naturligtvis hemskt att behöva hänvisa folk som är psykiskt sjuka till gatan. Det här är en tickande bomb, menar Per Lyredal.
Krossade rutor för att omhändertas
Han berättar hur en man med psykiska problem som inte fick hjälp till sist slog sönder fönsterrutorna på ett bankkontor inne i stan. Sedan stod han och väntade på polisen.
— Han ville bli omhändertagen. Det är inte klokt att man ska behöva göra något brottsligt för att bli uppmärksammad, säger Per Lyredal.
Karin Eriksson, som är huvudansvarig för Frälsningsarméns socialtjänst och tidigare föreståndare vid Sagahemmet, bekräftar bilden. Hon berättar hur hon vid ett tillfälle tvingades visa en hemlös kvinna med psykiska besvär ut på gatan, eftersom kvinnan var för våldsam för att kunna bo på Sagahemmet.
— Efter att hon levt om på gatan i flera dagar togs hon av polisen för ett brott. Man önskar att psykiatrin kunnat hjälpa henne direkt i stället. Men de är förstås begränsade också av vad lagstiftningen säger om tvångsvård, säger Karin Eriksson.
Kommer i kläm
Hon är även bekymrad över att den senaste tidens debatt helt kommit att handla om psykiskt sjuka som begår brott.
— Det är en mycket liten del av dem som är psykiskt sjuka som är farliga för andra. Men först när folk är rädda för att drabbas själva kommer reaktionerna. Det har ju länge varit ett känt faktum att psykiskt sjuka har hamnat i kläm efter psykiatrireformen. Deras eget bästa borde också prioriteras och lyftas fram mer i debatten.
För att förhindra att psykiskt sjuka hamnar i hemlöshet startade Frälsningsarmén 1998 projektet Brobygget. Det är en uppsökande verksamhet med fälttjänst på gatan. En erfarenhet från projektet är att det skulle behövas bättre uppföljning av patienter med psykiska besvär. Karin Eriksson anser annars att det framför allt behövs bättre samordning mellan kommun och landsting för att fånga upp de psykiskt sjuka som inte har hanterat övergången från institution till eget boende. Både hon och Per Lyredal anser att det vore en fördel om vården för missbruk och psykiska problem inte var så uppdelad.
Klarar kraven på drogfrihet
— Många har en problematik med både missbruk och psykiska problem. Som det är nu tas inget helhetsgrepp, menar Per Lyredal.
Vid Sagahemmets härbärge finns tio platser där personer som även är märkbart påverkade av alkohol eller narkotika tas emot. Övriga 26 platser på Sagahemmets stödboende kräver drogfrihet. Sedan cirka två år tillbaka har Lasse Johansson klarat av att uppfylla det kravet och han bor nu i en egen lägenhet, som han stolt visar upp.
— Det här har varit min räddning. Här trivs jag bra. Men det är sorgligt att se alla människor som kommer hit som är sjuka. Förr var det
A-lagare som satt på bänkarna och bodde i trappuppgångar. Nu kan det vara vilken sjuk stackare som helst som söker sällskap. Så har det tydligen blivit med omtanken om andra i samhället, säger han.
Så jobbar vi med nyheter