Men många vill ställa upp villkor för vilka som ska kunna få dem.
Det framgår av en studie bland 471 tidigare ofrivilligt barnlösa par som framgångsrikt behandlats med provrörsbefruktning vid Akademiska sjukhuset eller Carl von Linnékliniken i Uppsala. Studien publiceras i facktidskriften Human Reproduction.
– Våra resultat talar för att det inte kommer att saknas villiga givare om embryodonation för att behandla ofrivillig barnlöshet skulle bli tillåten även i Sverige, säger överläkare Kjell Wånggren vid Reproduktionscentrum vid Akademiska sjukhuset.
Vid behandlingar med provrörsbefruktning brukar en del av de befruktade äggen frysas ner för att kunna användas i nya behandlingsförsök, men de får inte sparas längre än fem år. Efter den tiden förstörs embryona, såvida inte det tidigare ofrivilligt barnlösa paret donerar dem till forskning.
– Däremot får paret inte donera embryona för behandling av ofrivillig barnlöshet. I Sverige har lagstiftarna ansett att åtminstone en person i ett par som behandlas med provrörsbefruktning måste ha en direkt genetisk koppling till embryona som används, säger Kjell Wånggren.
Studien gjordes strax innan femårsperioden för att spara embryona löpte ut för de tidigare ofrivilligt barnlösa paren. I en enkät fick föräldrarna separat besvara en rad frågor kring sin syn på hur embryona skulle kunna användas.
Hela tre fjärdedelar av de 544 personer som besvarade enkäten uppgav att de var positiva till att donera embryon för behandling av andra ofrivilligt barnlösa par. En klar majoritet, om än inte lika stor, var positiva till att donera embryon till forskning.
De flesta som tyckte att embryon borde kunna doneras för behandling av ofrivillig barnlöshet ville dock ställa upp villkor för vilka som skulle kunna få använda dem.
– Majoriteten ville till exempel inte att embryon skulle få användas för att behandla ofrivilligt barnlösa par där någon hade en kriminell bakgrund eller missbrukade alkohol eller narkotika. En del sa också nej till att donera embryon till ensamstående eller lesbiska par, säger Kjell Wånggren.
Kraven på frihet från missbruk av alkohol eller narkotika stämmer överens med de villkor som gäller redan i dag för ofrivilligt barnlösa par som utreds för provrörsbefruktning. Det är inte heller tillåtet för ensamstående kvinnor att få barn med hjälp av donerade spermier.
I Sverige har barn som tillkommit med hjälp av donerade ägg eller spermier sedan länge laglig rätt att få information om sitt biologiska ursprung och, i vuxen ålder, möjlighet att få veta namnet på sin biologiska mamma eller pappa.
– Med tanke på att Sverige varit en föregångare inom detta område är det litet förvånande att så många som en tredjedel av dem som var positiva till embryodonation inte ville att motsvarande rättigheter skulle gälla för barn som tillkommit genom embryodonation, säger Kjell Wånggren.
I flera länder är donation av embryon för behandling av ofrivillig barnlöshet redan tillåten. Även om det är hypotetiska frågor som har besvarats i enkäten tycker Kjell Wånggren att svaren talar för att detta kan genomföras även här.
– Att de potentiella embryodonatorerna är positiva är ju en grundförutsättning för en sådan förändring. Om den ska genomföras är det förstås också viktigt att den har ett brett stöd också ute i samhället och bland vårdpersonalen. Därför genomför vi också liknande enkätstudier bland den svenska allmänheten och personalen på IVF-klinikerna, säger han.