1 dag kvar
"Många har haft det väldigt jobbigt och känt stor ensamhet. Gemensamhetsträffar både kommunala och frivilligorganisationer har stängt, därför har våra Onsdagspromenader varit väldigt uppskattade.
Många som förlorat släkt och vänner har inte kunnat gå på begravning eller i sorgegrupper. Jag har ringt otroligt många samtal och haft många samtal i kyrkan. Den som råkat ut för en katastrof i familjen eller något annat svårt har haft besvärligare att få kontakt med socialassistent, kurator eller psykolog. Allting har stått på vänt men livet har ju pågått ändå.
Samtidigt säger vissa, som även i vanliga fall är ensamma, att de inte känt sig "lika ensamma om sin ensamhet" under pandemin. Det är som om de uttryckt en viss lättnad. Promenaderna på onsdagar har betytt mycket.
Många människor har åldrats mycket. De har inte vågat gå ut och nu orkar de kanske inte längre, eller så har de glömt bort hur de använder betalkortet när de ska handla. Det kan ge väldig ångest att hela tiden behöva fundera på vad man vågar göra, om man törs gå dit eller dit. Sådant kommer att märkas ett bra tag till, tror jag.
Vi kan inte leva med restriktioner resten av livet. Jag tror några är lite rädda när allt ska öppna men många är förstås glada. Och det ska bli väldigt skönt att inte behöva sätta upp skylten "Fullsatt" på kyrkan. Nu tar vi fram en stol till när det kommer många besökare."
Berättat för: Ola Lindqvist