– Nu kommer de, nu kommer de, viskar någon.
Lisa Reimegård tar upp sin kamera. Den lilla skaran runt henne vänder blickarna mot Universitetshuset. Ut ur portarna myllrar de – Uppsala universitets nyblivna doktorer.
– Det är härligt många kvinnor, utbrister en dam bakom oss.
För femtio år sedan dominerade frackarna, då disputerade en kvinna. Nu blandas de med färggranna långklänningar. Lisas barn Emil och Nohmi springer fram till pappa Johan som kommer gående med sitt diplom under armen. Han har doktorerat i mikrobiologi, men det var nära att avhandlingen inte blev klar i tid. Samma dag som den skulle färdigställas föddes dottern Nelly.
– Jag fick lite dispens, säger Johan och ler.
Doktorandutbildningarna är vanligtvis fem år, men många har hållit på längre än så. Rebecca Fransson har de senaste åren forskat om läkemedel mot kronisk smärta. Det har varit jobbigt, berättar hon, men att hon en dag skulle få bära doktorshatten har hon inte tvivlat på.
– Jag har tänkt att någon gång ska den ju bli klar, säger hon.
Magnus Johansson har krans istället för hatt och har iklätt sig Leksands folkdräkt. På kvällen väntar middag på Uppsala Slott. I åtta år har han studerat dataspel. Vad ska han göra nu?
– Det blir väl lite dötid och mingel och så, säger han.