För Ellen, som läser estetiska programmet med inriktning på serieteckning och illustration, är det en viktig del av hennes identitet att hon ritar mycket. Om Emil ska välja något han gör som är särskilt betydelsefullt för hur han ser på sig själv så är det hans politiska engagemang. Vilhelmina spelar teater.
– Det är en stor del av mig, men det är ju inte så att jag berättar om teatern för varenda människa jag träffar på stan. Folk som inte känner mig brukar mer definiera mig utifrån hur jag ser ut. Förut var jag alltid "hon med rosa hår".
Emil tror att killar i större utsträckning blir identifierade med vad de gör, medan tjejer ofta beskrivs utifrån utseende eller platser de brukar befinna sig på.
– Det är liksom "han som är bra på basket" och "hon som går på den skolan" eller "hon med den hårfärgen".
Vilhelmina instämmer, men påpekar att hon inte hade något emot att bli förknippad med sitt rosa hår- hur man väljer att se ut säger ju något om vem man är.
Ungdomarna är överens om att den egna självbilden lätt påverkas av hur andra ser en. Säker på sin identitet är den som är trygg i sig själv, både ensam och tillsammans med andra. Något som kan göra det svårare är när man av omgivningen blir tillskriven en identitet som man inte alls känner igen sig i. Så har det ibland varit för Vilhelmina, som fick diagnosen adhd för fem år sedan. När hon lyssnade på läkarna kändes det som något enbart negativt och det var otänkbart för henne att identifiera sig med adhd.
– Det kändes som att jag blev stämplad för livet.
Men sedan bestämde sig Vilhelmina för att strunta i vad läkarna sagt och började söka information om diagnosen själv. På det viset hittade hon en förebild i TV-profilen Kakan Hermansson, som vänt sin adhd till någonting positivt. Att kunna se på det som en tillgång snarare än som psykisk ohälsa har hjälpt Vilhelmina att bli stolt över den hon är. I dag säger hon att adhd är en självklar del av hennes identitet.
– Jag är ju smart och skitrolig. "Men gud vad du har adhd", kan jag säga till folk ibland, men då menar jag det positivt.
Däremot identifierar Vilhelmina sig inte per automatik med alla andra som har adhd, vilket är en föreställning hon ibland har stött på. Gruppen enas om det nog är vanlig erfarenhet bland alla som på något sätt avviker från samhällets normer. En del börjar till exempel prata om att de hade en mörkhyad kompis på dagis bara för att de träffar någon som är mörkhyad.
– Det finns en ingrodd idé om att människor är uppdelade i block. Men identiteten byggs ju av alla olika erfarenheter man har och handlar om så mycket mer än till exempel hudfärg, säger Emil.
Samtidigt, menar han, kan det nog vara viktigt för den som tillhör en minoritetsgrupp att få identifiera sig med sina jämlikar. Den som tillhör majoriteten har ett strukturellt övertag.
– För hbtq- personer kan nog den sexuella läggningen bli en större del av identiteten än för heterosexuella. De har fått kämpa för sina rättigheter på ett annat sätt.
Vilhelmina, som är bisexuell, håller med.
– Men det är viktigt att komma ihåg att även om man har en sak gemensamt kan man ha helt olika intressen i övrigt. Att strikt dela upp människor i grupper skapar avstånd.
Att veta någons namn, ålder, musiksmak och vilken skola hen går på räcker inte för att känna personen. Det krävs att man kommunicerar, är alla tre eniga om.
– En del är bättre på att lyssna och känna in vem man är, medan andra mest vill framhäva sig själva. Man kan vara analytiker eller redovisare liksom, tycker Emil.
– Ibland kan faktiskt någon annan ge en bättre beskrivning av vem jag är. Jag kanske säger något som jag tycker låter fint, men så kommer det äkta svaret från annat håll, säger Ellen.
Identitet uttrycks på många sätt. Undermedvetet genom hur man pratar och för sig och mer medvetet genom kläder, smink, piercingar och tatueringar. Ingen av ungdomarna tycker att de själva tänker så mycket på att förmedla vem hen är genom någon speciell stil. Emil gör däremot etiska överväganden när han handlar.
– Jag vill inte stödja barnarbete och liknande, därför köper jag kläder av vissa märken enbart på second hand.
Ellen går på GUC, en skola där många har originell stil. Hon tror det lättare att uttrycka sin identitet i en sådan miljö.
– Det är ju en stor soppa med konstiga människor, så nästan ingen behöver känna sig konstig, säger hon med ett leende.
Många identifierar sig mycket med den musik de lyssnar på. De som var unga på 1980-talet minns gärna rivaliteten mellan syntare och hårdrockare. Någon direkt motsvarighet till de grupperingarna upplever inte Ellen, Emil och Vilhelmina finns i dag. Själva gillar de flera olika sorters musik.
– Generellt tror jag att de som har blandad musiksmak är mer öppna överlag, säger Emil.
Dagens ungdomar har ett massivt informationsflöde att hantera i sin vardag, vilket kan vara på gott och ont, menar han. Det stora utbudet av kulturyttringar kan kanske göra det både lättare och svårare att hitta sin identitet.
– Vi har fler identiteter att välja bland.
– Jag tror att vi är lite mer öppna än äldre generationer, säger Ellen.
En stor skillnad mot deras föräldrars uppväxt är tillgången till sociala medier. Alla tre upplever att man på något sätt måste förhålla sig till forum som Facebook och Instagram.
– Fast jag tycker inte att jag identifierar mig så mycket genom sociala medier, säger Vilhelmina.
Emil tror att han skulle vara samma person om han levde i en tid utan internet, men att han kanske skulle värdera saker annorlunda. Personlighet beskriver hur man är, medan identitet mer handlar om hur man ser sig själv, resonerar de tillsammans.
– Man är nog till stora delar född till den man är. Jag kanske slutar spela teater, men jag kommer alltid att ha adhd och vara bisexuell, säger Vilhelmina.
Utvecklas tror de alla att man fortsätter göra hela livet. Däremot går det inte att förutspå framtiden, så det är vem man är nu som räknas.
De enas om att det är tjatigt att ofta få höra att de kommer ändra uppfattning om det ena eller andra när vi blir äldre. Hur vet vuxna det?