”Jag har försökt ta mitt liv vid två tillfällen. I dag när jag ser tillbaka kan jag ärligt säga att jag aldrig ville dö. Det handlade bara om att jag mådde så dåligt att jag inte såg någon annan väg ut från mörkret. Jag ville bara bort från den känslan. Folk sa till mig att: "Det blir bättre!" Men jag kunde inte tro på dem, utan var säker på att jag var ett undantag som det inte skulle bli bättre för. I dag vet jag att jag hade fel - det blir bättre för alla.
Som tonåringen hade jag inte så bra erfarenheter av vården. Men när jag var 18 år fick jag börja gå hos en psykolog inom vuxenpsykiatrin i Uppsala som verkligen hjälpte mig. Den psykologen lyssnade och såg mig. Hon var en medmänniska som fick mig att känna mig välkommen och hon lyfte mina friska sidor i stället för att säga att jag var sjuk.
Det har inte varit en spikrak väg till där jag är idag. Det har gått upp och ner, och jag kan fortfarande må dåligt. Men till skillnad från tidigare så vet jag i dag att det vänder, och att jag kan må bra nästa dag.
En sak som jag tror är viktig, även om det kan vara svårt, är att inte sluta drömma även när det är som mörkast. Jag såg till att aldrig sluta drömma och idag har många av de drömmarna förverkligats: Jag föreläser och har en egen hemsida, jag får utlopp för min kreativitet genom att bland annat måla och jag bor ihop med mitt livs stora kärlek."
Berättat för