Många anmäler efter fallet med Sävjapappan

- Det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite, säger Birthe Fridh på socialtjänsten.
Alla bör höra av sig till socialtjänsten om man misstänker att ett barn far illa. Men det är ingen plikt - om man inte arbetar med barn vill säga. Från januari till april i år fick socialtjänsten in 168 anmälningar om barn upp till tolv år, både från privatpersoner, skola och polis.
Birthe Fridh, som är enhetschef på kommunens barn- och ungdomsenhet i Gamla Uppsala säger att det är många som har ringt den senaste tiden och varit oroliga över att barn inte har det bra. Fallet med familjen i Sävja, där ingen anmälan gjordes under alla år, tros vara orsaken.
- Jag är förvånad över att så många faktiskt verkar känna till socialtjänstlagen och vet att man bör anmäla om man misstänker att ett barn far illa, säger Birthe Fridh, när vi ses på hennes kontor i centrala Uppsala.

Många som hör av sig vill vara anonyma, vilket man får. Men Birthe Fridh menar ändå att det allra bästa är att uppge sitt namn.
- Det ger mer tyngd till anmälan. Dessutom händer det att en anmälan innehåller uppgifter som bara kan komma från en person och då är det ju bättre om personen står för sin anmälan, förklarar hon.
När en anmälan har gjorts tar socialtjänsten alltid kontakt med föräldrarna. Huruvida det sker per post, telefon eller personligen beror på hur allvarlig situationen bedöms vara.
- Om man har små barn och är inne i ett aktivt missbruk så måste vi agera snabbt till exempel. Det är olika hur vi gör, säger Birthe Fridh.

Föräldrarna får alltid läsa anmälan, eftersom de är barnets vårdnadshavare. Och förvånansvärt ofta tar de det bra att någon har anmält dem, menar Birthe Fridh.
- Det är klart att man inledningsvis kan känna sig lite kränkt. Men det är många som är medvetna om att de har problem och jobbar med det. Andra vill ha hjälp och sen finns det förstås de som har dålig erfarenhet av socialtjänsten och inte vill ha med oss att göra, säger Birthe Fridh.
Utifrån de olika situationerna finns det många insatser som socialtjänsten kan göra. Ibland kan det handla om att barnet behöver en kontaktperson eller ett kontakthem där de bor vissa helger för att familjen ska utvidga sitt kontaktnät och få avlastning. Om barnet lever i en familj där det förekommer våld försöker man få föräldrarna att med socialtjänstens hjälp ta tag i situationen.
- Om mamman inte kan ta sig ur det kan det sluta så illa att vi måste omhänderta barnen. I det läget väljer de allra flesta barnen, säger Birthe Fridh.

Omhändertagande av barn är en sista utväg och något som måste gå genom domstol. Övriga insatser från socialtjänsten är frivilliga.
Att veta om ett barn verkligen far illa kan vara svårt. Det finns inga enkla varningssignaler, menar Birthe Fridh. Men hon tycker att det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite.
- Barn far illa i hem där det förekommer missbruk, våld eller där de själva blir misshandlade. De kan också fara illa av att deras föräldrar mår psykiskt dåligt och inte kan ta hand om dem ordentligt, säger Birthe Fridh.

Grannar, släktingar och den andra föräldern, om de är skilda, är de som oftast anmäler bortsett från skola och polis. Men det kan också vara personer som bara har gått förbi en förälder och ett barn och sett något anmärkningsvärt.
- Det är väldigt sällan någon "okynnesanmäler". För det mesta är de som ringer allvarligt oroade, säger Birthe Fridh.

Många anmäler efter fallet med Sävjapappan

Sedan det blev känt att en pappa i Sävja ska ha misshandlat och stängt in sina barn under flera års tid är det många som har hört av sig till socialtjänsten med misstankar om att barn far illa.