UNT 10 november 2019. Eva Osterman-Lind berättar om den stora sorgen efter sonen Manfreds död och hennes förtvivlan över att hon aldrig fick reda på hur dåligt han mådde.
Eva Osterman-Lind, Manfreds mamma, sitter med beslutet från IVO framför sig på köksbordet. Hon tycker att utredningen känns grundlig och bra. Men hennes känslor är kluvna.
– Jag trodde att det skulle kännas som en slags upprättelse att vi fick rätt vad gäller bristerna i vården. Men det känns inte riktigt så, för Manfred finns fortfarande inte och om det beror på vårdens allvarliga brister är det ju bara sorgligt.
UNT har tidigare skrivit om Manfred Lind, som tog sitt liv i november 2018. Och om Evas upprördhet över att psykiatrin i Uppsala misslyckades så gravt med att hjälpa honom. Hon anmälde hanteringen till IVO, som nu är färdiga med sin granskning och håller med henne: vården brast på ett flertal punkter.
För det första anser IVO att Manfred borde fått komma till en läkare mycket tidigare. I maj 2018 träffade han en sjuksköterska på Spången, en enhet inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), som bedömde att Manfred troligen hade en depression och därför behövde träffa en läkare.
Men det fanns ingen läkartid förrän efter sommaren. När Manfred i september – fyra månader senare – kom till en läkare berättade han att han hade så mycket ångest att han inte kunde sova och att han ofta tänkte att det vore bättre att vara död. Läkaren fick också veta att Manfred i ett år haft långtgående planer för var och hur han skulle ta sitt liv om han mådde sämre samt att han testat delar av planen. Ändå bedömde läkaren att risken för självmord var låg, vilket IVO ifrågasätter och kritiserar.
Manfred fick ingen hjälp med sina svåra sömnproblem, vilket han borde fått enligt IVO: "IVO bedömer att BUP agerade passivt avseende patientens sömnbesvär och självskadebeteende och att vården i dessa delar inte uppfyllde kraven på god vård".
IVO kritiserar också att BUP i de efterföljande besöken inte gjorde några bedömningar av risken för att Manfred skulle ta sitt liv. Detta trots att läkaren skrivit ut antidepressiv medicin, ett läkemedel som till en början ökar risken för självmord.
IVO konstaterar vidare att BUP inte tagit fram en vårdplan för Manfred och att det i journalanteckningarna saknas en rad uppgifter: "IVO bedömer att patientens journal inte innehåller de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten."
Manfred Lind tog sitt liv på precis det sätt han berättat för vårdpersonalen att han skulle. "Jag fick vid flera tillfällen information per telefon att Manfred inte hade konkreta självmordsplaner. Först när han var död och jag och Manfreds pappa läste hans journal såg vi att all information ju fanns där. Det var en stor chock. För oss var självmordsplanen och förberedelserna oerhört konkreta", säger hon.
Slutligen kritiseras BUP för att de inte gett Manfreds föräldrar "en korrekt bild av allvaret i situationen".
Den 3 november tog Manfred sitt liv på precis det sätt han berättat om.
– Jag fick vid flera tillfällen information per telefon att Manfred inte hade konkreta självmordsplaner. Först när han var död och jag och Manfreds pappa läste hans journal såg vi att all information ju fanns där. Det var en stor chock, säger Eva.
Manfred hade precis fyllt 18 år vid läkarbesöket. När Eva i slutet av besöket kallades in frågade läkaren Manfred vad läkaren fick berätta för Eva. Eftersom Manfred inte ville att hon skulle få veta något om hans mående sa läkaren inget. Men att hålla på sekretessen i ett så allvarligt läge är orimligt, anser Eva. Hon menar att patientsäkerhetslagen, som innebär skydd mot vårdskada, borde väga tyngre.
IVO anser dock att läkaren gjorde rätt som höll på sekretessen.
– Jag trodde väl inte att IVO skulle gå på min linje, även om jag hade hoppats det. Men jag tycker att det är så märkligt att vården skambelägger psykisk ohälsa. Hade Manfred haft cancer eller diabetes hade de aldrig frågat honom vad hans mamma skulle få veta. I stället hade de inkluderat anhöriga och informerat om allt, säger Eva.
Psykiatrin gjorde efter Manfreds självmord en egen utredning där de kom fram till att de gjort allt rätt. I den kommentar som de lämnat till IVO efter IVO:s beslut vidhåller man att inga fel begåtts, utöver brister i dokumentationen.
– Det är så oerhört tråkigt. Mitt intryck är att det är prestige som präglar psykiatrin i Uppsala, i stället för ett intresse att lära av sina misstag, säger Eva.
Anna Cervin, sektionschef på BUP, säger till UNT att de brister som finns vad gäller Manfreds journal enbart gäller själva dokumentationen: att det gjorts mer än vad som syns.
– Vi gör alltid en vårdplan, men allt skrivs inte ner, säger hon.
Hur kan du veta vad som gjorts om det inte är dokumenterat?
– Vi har ett sådant arbetssätt. En lärdom vi dragit är vikten av att dokumentera det.
Varför hittade ni inte det felet i er egen granskning?
– Då undersökte vi om det kunde finnas en allvarlig undvikbar vårdskada som grund för en lex Maria-anmälan. Dokumentationen var inte vårt främsta fokus.
Ni håller inte med i något annat i IVO:s kritik. Ser du exempelvis inget fel i läkarens självmordsriskbedömning?
– Vår lärdom är att vi generellt har behövt vässa oss i riskbedömningarna. Det här fallet skakade om hela verksamheten och vi känner mycket starkt med familjen.
Sektionschef Anna Cervin uppger att BUP efter Manfred Linds självmord vidtagit åtgärder. Bland annat tar man fram en säkerhetsplan tillsammans med ungdomen och föräldrarna när det bedöms finnas en ökad risk för självmord. Här syns Anna Cervin med Marcus Westin, överläkare på BUP.
Enligt Anna Cervin har BUP efter Manfred Linds självmord vidtagit åtgärder: man har genomfört en stor utbildningsinsats för alla medarbetare vad gäller riskbedömningar av självmord och dokumentation. Man har också infört vad man kallar en säkerhetsplan när det bedöms finnas en förhöjd självmordsrisk.
– Vi gör en skriftlig säkerhetsplan tillsammans med ungdomen och föräldrarna, där vi pratar om läget, hur risken kan minskas och vad föräldrarna kan göra. Därmed får även föräldrar till ungdomar som fyllt 18 kännedom om självmordstankar. Vi tror att detta kan göra stor skillnad.