- Det blir en peppningsfest. Man blir inte en bättre mamma för att man sätter sig själv åt sidan hela tiden, säger hon.
Själv har Martina Haag sina egna knep för att få vardagen med fyra barn, två hundar och en katt att gå ihop med sitt författarskap. Ett eget skrivrum på förlaget och löpning är två av dem.
- På morgnarna är det antingen jag eller Erik som lämnar barnen på dagis. Sen åker jag till förlaget där jag har ett rum som jag sitter och skriver i. För även om jag lyckas jaga bort alla hemifrån och slänger ut hundarna i trädgården blir det lätt så att man drar igång en tvättmaskin. Så slutar det med att det är kliniskt rent hemma men ingenting skrivet.
Tid för sig själv får hon i joggingspåret. Det brukar bli ett par mil i veckan.
- Jag har fått mina bästa idéer när jag är ute och springer. Det är när man slappnar av som de där luckorna i huvudet öppnas på något sätt.
Just nu händer allt på samma gång. Men vi har äntligen lyckats hitta en liten lucka i Martinas fullspäckade schema. När vi pratas vid är det bara några dagar kvar till deadline för hennes femte bok, krönikesamlingen "Fånge i hundpalatset", och egentligen skulle hon behöva ägna varje sekund åt att vrida och vända på bokstäverna en sista gång.
- Det är lite hysteriskt nu skulle man kunna säga.
Som 39-åring sadlade Martina om från skådespelare till författare. Debuten blev ett bidrag till boken "Uppdrag mamma". Sedan följde krönikor i Mama, Elle och Aftonbladet. Hon belönades för sitt debutår som skribent med att bli Årets krönikör 2003. Martina förstår folk som blir irriterade på att hon liksom halkade in på ett bananskal för att sedan göra kometkarriär.
- Jag hade stört mig jättemycket på en sån person. Man förtjänar inte framgång om man inte har lidit först. Men då får man tänka på att jag har hållit på och harvat jättemycket som skådis. Så jag har lidit för konsten, fast det var för fel konst.
Det gäller att hänga med när Martina springer över orden. Hon är en rapp berättare, fylld av vardagshistorier med roliga poänger och fyndiga formuleringar.
Sedan författardebuten har det rullat på med krönikesamlingar och romaner om vartannat. När debutromanen "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)" blev film var det med Martina själv i huvudrollen som den frilansande skådisen Bella. Och det kan hända att vi får se henne spela sin romankaraktär på vita duken igen.
- Ja risken finns, mer än så kan jag inte säga. Det är ju ingen annan som ger mig roller så jag får välja mig själv istället. Jag tänkte ju när "Underbar och älskad av alla" gick upp på bio att nu jävlar kommer jag få mycket skådisjobb. Men så är det ingen som har ringt!
Hon skrattar hjärtligt. Man känner igen den där ärliga rösten - som inte ljuger om att livet faktiskt kan vara riktigt jäkla skitjobbigt ibland - från hennes populära krönikor.
- Jag är mamma till fyra barn och skriver jättemycket just om hur det är att vara småbarnsförälder. Man vill ju vara en så bra förälder man bara kan för sitt barn men man känner ju nästan aldrig att man är världens bästa mamma, utan väldigt ofta tvärtom.
Har du några knep man kan ta till när man känner sig som världens sämsta mamma?
- Det enda man kan göra är ju att försöka betala igen. Om man till exempel råkar skrika åt sitt lilla barn som inte sätter på sig stöveln och så visar det sig att det låg en socka i den så att det faktiskt inte gick. Då kan man ju få riksångest. Men då får man försöka vara världens bästa mamma senare istället.
Hon lovar Uppsalapubliken handfasta tips på hur man kan vända motgångar till medgångar med humorns hjälp.
- Man går ju ofta omkring och tänker att man inte riktigt lever det liv som man har kapacitet till. Att man faktiskt är ämnad till att ha ett mycket roligare liv, mycket längre hår och inte en så jäkla dum man. Jag ska försöka få dem som kommer och lyssnar att vara lite modigare och ta för sig mer.