– Jag kan inte ensam förändra världen men om jag gör skillnad för en medmänniska räcker det. Det spelar ingen roll hur avgörande det är, så länge det leder till något positivt.
Lovisa Carli har läst utvecklingsstudier vid Uppsala universitet och skriver just nu c-uppsats om unga svenskars syn på eu-migranter. Till stor del handlar hennes hjälpinsats om att hon gillar att träffa nya människor. När hon fick reda på att Stadsmissionen söker volontärer till hemlösa EU-medborgare på Crossroads nappade hon direkt.
– Det är svårt att hjälpa tiggarna med pengar, jag kan inte ge till alla och jag har inte så mycket pengar. Då tänkte jag att det kan vara bra att lära känna dem. Att jag kan vara med och skapa band mellan dem och det svenska samhället, säger Lovisa Carli.
Hur har ditt engagemang påverkat dig?
– Min syn på nödställda människor har inte förändrats. Däremot har jag lärt mig mer om romernas situation.
På Crossroads hjälper hon hemlösa och fattiga med allt möjligt. Hitta till ställen, hjälp med tolk, engelska, små saker som är viktiga för dem.
– Man inser mer och mer att de är som oss. Nu när jag går på stan och går förbi dem känner vi igen varandra, vi hälsar och det blir en trevlig känsla i stället för att vända bort huvudet. Det känns bra men jag känner mig absolut inte som godheten själv. Det är många som säger till mig att jag är så himla snäll och duktig som gör det här. Men jag tycker inte det. Det känns ganska jobbigt att bli hyllad, för det är självklart för mig.