– För mig är det självklart med pappaledighet, det skulle kännas konstigt att inte dela, säger Sebastian Danielsson, 38, kommunanställd interaktionsdesigner, med dottern Mika, 16 månader.
– Ja, jag upplever att det är fler pappor än mammor på öppna förskolan när barnen är runt ett år, säger Erik Löhman, 31 som pluggar till personalvetare och har sonen Isak,13 månader.
– Jag vill lära känna mina barn och bygga en bra relation. Om man är hemma när de är små tror jag det underlättar, säger Stefan Carlsson, 42 med sonen Oskar, ett år.
Stefan Carlsson, som är systemutvecklare med eget företag, har också Alex, 3,5 år men han är på förskolan när vi ses på Stadsbibliotekets barnavdelning där det kryllar av pappalediga män. Sebastian Danielsson och Erik är förstagångsföräldrar och rör sig vant mellan böcker och leksaker, här är de ofta för att komma ut och få lite intryck. Annars kan dagarna bli långa, packade med rutiner och lite tid för sig själv.
– Det är inte alltid en dans på rosor. Men jag tror att man har igen den här tiden när barnen blir äldre, menar Stefan Carlsson.
Erik Löhman hakar på och säger att han kan känna sig uppäten och Sebastian Danielsson håller med, ibland är det riktigt tufft. Man måste vara på tå hela tiden.
Något som visar sig ganska snabbt, intervjun tas i korta etapper med många avbrutna meningar. Rätt vad det är ramlar en knatte på golvet och slår sig eller springer i väg utom synhåll.
– Att bara vara hemma blir trist, jag är väl en sån som gillar att vara ute i lekparken där man träffar andra föräldrar och barn. Då får både jag och Mika stimulans, säger Sebastian Danielsson.
Alla tre ser papparollen som ett projekt som bara börjat. Ingen skulle komma på tanken att se den som en bisyssla som går ut på att avlasta mamman. Under intervjun pratar de om vikten att vara närvarande och hur pappaledigheten ökat förståelsen för det gigantiska arbete som krävs av den som är hemma med barn.
– Jag tänker på hur det var för min pappa när han var föräldraledig med min yngre bror. Han var rätt ensam bland alla mammor och på öppna förskolan sa personalen att han kunde gå och vila och ta en kopp kaffe medan de tog hand om brorsan. Han sågs lite som en hjälte. Det tycker jag inte att jag märker av på samma sätt, säger Erik Löhman som beskriver det som fantastiskt att ha förmånen att vara pappaledig.
– Isak tar en massa kliv i sin utveckling som jag inte vill missa, säger han.
Stefan Carlsson är inne på sin andra pappaledighet och det är mer hektiskt när den äldste ska iväg till dagis varje morgon.
– Jag kan förstå nu hur ordningen i syskonskaran påverkan en som person. Oskar får inte lika mycket uppmärksamhet som Alex fick.
Att barnets behov alltid kommer först är kanske den största omställningen.
– Man hinner knappt gå på toaletten, det gäller att inte släppa blicken. Det här med att ta en kaffe och sitta ner, det kan man glömma, säger Erik och skrattar.
– Jo, att vara på jobbet är rena semestern jämfört med det här, inflikar Stefan.
Finns det förväntningar på hur du ska vara som pappa?
Erik: Nej, inte vad jag kan komma på. Det är inte så att jag blir bemött på ett annat sätt bara för att jag är man. Däremot är det möjligt att det finns en förväntan på att man som pappa ska dela föräldraskapet på ett annat sätt i dag än för 30 år sedan.
Stefan: Nej, jag tycker inte att det finns någon särskilt press på oss män. Jag blir aldrig bemött som en andrahandsförälder.
De är medvetna om att de är storstadspappor och rör sig en social sfär där de träffar likasinnade. I landet som helhet är uttaget av föräldradagarna fortfarande skevt. Mammorna tar ut två tredjedelar av dagarna.
– Till öppna förskolan kommer ju pappor som tänker lika som jag. De andra, som inte tar ut sina pappadagar, stöter man inte på, säger Erik Löhman.
Lille Oskar är snabb som en vessla och innan vi vet ordet av har han rundat hörnet och trillat omkull.
Pappa Stefan tar upp Oskar i famnen för att trösta och fortsätter:
– Jag har ju en del kompisar i Stockholm som jobbar inom banksektorn. Där finns ett slags mantra som säger "du kan inte vara hemma nu när du är mitt uppe i karriären". Men något sån har jag aldrig känt.
Känner ni press på att leva upp till en särskild papparoll?
Stefan: Nej, faktiskt inte. Jag ser ingen skillnad i hur jag är mot barnen jämfört med hur min sambo är.
Sebastian: Håller med. Vissa grejer kan du inte göra, som att föda och amma. Men annars kan jag vara lika delaktig.
En del tycker ju ändå att mamma vet bäst.
Erik: Jo, jag kan tänka mig att det finns familjer där mamman har kommandot, gör en checklista med vilka kläder som ska på och i vilken ordning allt det praktiska ska ske. Då blir pappan mer som en barnvakt.
Sebastian: Men jag kan ändå förstå mamman, det är ju hon som varit hemma den första tiden och har koll på läget. Det handlar om att vilja det bästa för barnet men samtidigt måste du själv få chansen att hitta ditt sätt att göra det på.
Stefan: Ibland har jag sagt "tack, jag måste få göra det på mitt sätt." Tror inte att det finns någon könsbunden fallenhet för att ta hand om barn, som att kvinnor skulle vara bättre på att byta blöjor och trösta.
Hur är det med egna behov? Kan man ha det som pappa utan att känna sig dålig?
Stefan: På dagarna när Oskar sover middag kan jag sätta mig en stund och spela gitarr, det blir en liten ventil för att få vara sitt gamla jag.
Erik: Egentligen borde jag ta vara på sovtiden och göra något för egen del. Men då ska det röjas upp efter lunchen och diskmaskinen tömmas. Sen vaknar Isak.
Sebastian: Ja, man kan bli lite förgrymmad när det bara gått en halvtimme och Mika vaknar.
Hur har ni påverkats av att få barn?
Erik: Mindre ego. Nu är det någon annan i ens liv som är viktigare.
Stefan: Jag har fått lättare till tårar.
Sebastian: Jag också, jag är mer blödig nu.