Tack vare mobilen jobbar Anders Lönnqvist på bussen, synkar skjutsning till aktiviteter med andra föräldrar och har koll på nyhetsläget. Bland mycket annat.
Han ser till att alltid ha med sig mobilen i fickan. Och hade han bara haft lite mer disciplin hade han inte låtit så uppgiven när han pratar om den.
– Den är nästan lika viktig som snusdosan, det är helt hemskt! Att ta upp mobilen är som ett tics, ett tvång. Man tittar på den, trycker på den, lägger ner den. Och nån minut senare gör man det igen. Jag tror att det handlar om att jag vill hänga med och skapa mig en åsikt.
Men ibland, då tar ju datatrafiken faktiskt slut på hans mobil.
– Det är skitskönt. Då kan man inte göra allt, utan får vila lite.
För några år sedan hade han som rutin att lägga mobilen på hatthyllan när han kom hem, just för att inte hålla på med den så mycket. Men den rutinen skippade han när mobilen fick allt fler funktioner.
Han har fyra barn i åldrar sex till sjutton år. Alla har mobiler, utom sexåringen.
– Sexåringen tycker att vi andra sitter lite väl mycket med våra mobiler och det har hon ju rätt i. Som när vi sitter i bilen och alla har mobiler utom hon... Jag kan absolut känna lite dåligt samvete över att sitta med mobilen när barnen är med, man tappar ju fokus. Jag kan känna att var det egentligen så viktigt att kolla det där mejlet? Det var nog därför jag började lägga den på hatthyllan.
Den outtalade regeln är inga mobiler vid matbordet. Det funkar bra, säger Anders Lönnqvist. Men i övrigt tycker han att barnen kanske sitter lite väl mycket med mobilerna.
– Men å andra sidan, när man själv var tonåring satt man i en soffa och läste Agent X9 om och om igen. Jag tycker inte att barnen känns hämmade av sina mobiler.
Anders Lönnqvist hoppas inte bara att han själv lyckas få bättre disciplin, utan att hela samhället kan enas i hur och när vi använder mobilerna. Precis som vi har regler för mycket annat.
Själv tycker han att det är okej att den han sitter och pratar med kollar av ett sms som kommer in – däremot inte exempelvis Facebook.
– Det är svårt, man förväntas ju vara nåbar jämt. Har man inte svarat på ett sms på tio minuter kommer en påstötning i versaler, har du dött liksom? Det är inte otrevligt menat, mer bara att folk förväntar sig svar snabbt.
Är du en mobilslav?
– Hmm ... det får nog andra bedöma. Men jag kan säga såhär: jag har träffat människor som har betydligt större problem än vad jag har.