Professor Maria Ågren var en av de historiker som i en debattartikel i UNT förra året slog larm om studenternas påstått bristande kunskaper i svenska språket. Hon inledde debatten med att visa en text från en student som var rättstavad och huvudsakligen grammatiskt korrekt men bitvis obegriplig.
– Vilken är relationen mellan de olika meningarna? Man förstår inte logiken. Vi har studenter, och även doktorander, som har problem med detta, sa Maria Ågren.
Hon menade att problemet är särskilt allvarligt inom humaniora.
– Vi använder aldrig formler och sällan tabeller, utan har det naturliga språket som främsta verktyg för att nå vetenskaplig precision.
I panelen satt också frilansjournalisten Ana Udovic, aktuell med boken ”Generation ego” som driver tesen att dagens unga fostras att bli självupptagna. De får inte det tålamod som krävs för att klara högskolestudierna, menade hon.
– Självkänsla är ett viktigt mål i dagens barnuppfostran. Man undviker att ge kritik, vilket leder till en svårighet att hantera motgångar.
Björn Melander, professor i svenska språket, påpekade att klagomål på studenters språk inte är något nytt fenomen: på 1970-talet hördes liknande tongångar. Både nu och har språkdebatten sammanfallit med stora samhällsförändringar menade han.
– På 70-talet präglades universiteten av den stora ökningen av antalet studenter ett decennium tidigare. Normer hade förändrats; man övergick från kostym till skjorta och jeans och började säga du till varandra. Det är inte konstigt att också språket förändrades. Idag ska svenskan samsas med engelskan som universitetsspråk, samtidigt som vi har fått ett mångkulturellt samhälle.
En student i publiken frågade om det finns forskningsstöd för antagandet att studenternas språkliga förmåga har försämrats. Ana Udovic hänvisade till att svenska skolbarns läsförståelse har sjunkit i de internationella Pisa-undersökningarna.
– Försämringarna har sammanfallit med en nedmontering av den svenska skolan. Att svenska elever inte får tillräckliga kunskaper för högskolan beror på en brist i hela samhällssystemet, sa hon.
Men Pisa handlar om femtonåringar. När det gäller dem som redan har nått högskolan finns ingen övertygande forskning, enligt Björn Melander.
– Vi går på vår magkänsla.