Man får klä sig som man vill...

Med risk för att irritera Devrim Mavi, en av redaktörerna för den socialistiska nättidskriften Arena, så måste jag ändå konstatera att hennes text i går om förslaget att förbjuda ansiktsslöja, niqab, är ett tvättäkta uttryck för liberalism. Hon försvarar kvinnors rätt till utbildning. Hon konstaterar att niqab står för ett könssegregerat samhälle. Hon hävdar individens rätt att själv bestämma hur hon eller han ska klä sig - och ta konsekvenserna i de fall detta påverkar vilka yrken man kan utöva. Hon avvisar föreställningen att valet står mellan "svenska" värderingar och "muslimska" och tar därmed ställning för individen och mot den identitetspolitik som fördummat så mycket offentlig debatt de senate åren.
Försvinnande få muslimska kvinnor bär niqab och bruk av ansiktsslöja anbefalls inte i Koranen. Men den som av något skäl vill bära detta plagg måste givetvis i ett fritt samhälle ha rätt att göra det. Att man då inte samtidigt kan utöva yrken som förutsätter att andra kan se ögonrörelser och minspel är inte konstigare än att andra yrken är omöjliga om man vill klä sig på ett sätt som inte fungerar i arbetssituationen. Däremot kan man mycket väl köra spårvagn med turban. Och vill man bära niqab på fritiden så har det inget med arbetssituationen att göra.

Kring dessa till synes elementära synpunkter råder i dag en utbredd förvirring. I höstas hävdade en student vid Åsö Vuxengymnasium, Alia Khalifa, att hennes religionsfrihet inskränktes av att hon inte fick bära niqab under sin utbildning till barnskötare, ett yrke där avskärmning från barn, fäder och manliga kollegor är otänkbar. Samtidigt motionerade två riksdagsledamöter från Centern, Staffan Danielsson och Lennart Pettersson, om förbud mot burka och niqab utanför hemmet. Jämställdheten och åtskillnaden mellan stat och religion skulle, enligt dem, alltså kräva att staten förbjöd vissa former av klädedräkt.
Nu är frågan på bordet igen. Stockholms kommunledning med borgarrådet Lotta Edholm (FP) i spetsen håller på religionsfriheten och rätten att klä sig som man vill, men håller också fast vid att niqab är en olämplig klädsel för barnskötare. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet instämmer, medan Yvonne Ruwaida och Per Olsson (MP) tror att man därmed begår ett övergrepp mot "muslimer".
Begreppsförvirringen är lika pinsam som hos de två centerpartisterna. Och liberalismen har i detta fall både vänner och fiender på båda sidor av blockgränsen.