Man får inte säga vad som helst

Yttrandefriheten är en garant för det demokratiska samhället och dess fortsatta utveckling. Men den är inte helt okomplicerad. I den offentliga debatten måste det finnas utrymme för kommentarer som kan upplevas som kränkande eller chockerande.

Emma Wange

Emma Wange

Foto:

Uppsala2012-02-10 00:00

Därmed inte sagt att man får säga precis vad som helst. När en persons rätt att provocera ställs inför en annan persons rätt att exempelvis inte bli diskriminerad måste lagstiftaren sätta ned foten och bestämma vilken rättighet som är viktigast att skydda. Problemet är bara att fastställa exakt var gränsen ska gå mellan vad som ska vara tillåtet eller inte.

I december 2004 gick fyra män in i en gymnasieskola i Söderhamn. Där hann de lämna cirka hundra flygblad med rubriken ”Homosexpropaganda” i eller på elevernas skåp innan skolans rektor ingrep och fick dem lämna lokalerna.
Männen blev, på grund av innehållet i texten, åtalade för hets mot folkgrupp. Målet gick upp till Högsta domstolen, där en oenig skara domare fällde männen. De valde att överklaga HD:s dom till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Frågan som domstolen skulle ta ställning till var om det förelåg en kränkning eller tillåten inskränkning av männens rätt till yttrandefrihet.
Rätten att yttra sig kan, enligt Europakonventionen, inskränkas om åtgärden har stöd i lag, har ett legitimt syfte och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle. I sin dom konstaterar Europadomstolen att den svenska staten hade stöd i lag och agerade för att skydda andras anseende och rättigheter. Därefter kommer domstolen till själva knäckfrågan. Var inskränkningen av männens yttrandefrihet nödvändig. Ja, svarar domstolen. Just i detta fall var den det. Bland annat då männen valde att agera på en skola som de inte hade fritt tillträde till. Eleverna fick inte chansen att själva ta ställning till om de vill ha flygbladet eller inte, då de lämnades i skåpen. Domstolen slog därmed fast, trots att flera domare uttrycker sin tveksamhet, att männens rätt till yttrandefrihet inte hade kränkts.

Europadomstolen dömer utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Det är därför tveksamt om man kan dra några generella slutsatser var gränsen mellan hets mot folkgrupp och yttrandefriheten ska gå utifrån detta fall. Det är möjligt att utfallet hade blivit ett annat om männen exempelvis valt att ställa sig utanför skolan och delat ut flygbladet för hand.
Det är svårt att dra en tydlig gräns för yttrandefriheten – därför är diskussionen om vad som ska var tillåtet eller inte desto viktigare att föra.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!