Det är sen eftermiddag och vi är i Tamams föreningslokal på Gropgränd i Uppsala. Nere i källarlokalen är det lågt i tak, man får ducka för att inte slå i huvudet. Längst in i lokalen har Tamam skapat en mysig vrå med soffor, kuddar och soffbord.
– Men oftast gör vi andra saker ihop än att träffas här, vi är så många att vi inte skulle få plats, säger Miriam Ringström, 22 och sätter sig tillrätta i soffan.
Hon är volontär och bredvid henne sitter Khalil Mosavi, 19, som är deltagare. Mittemot sitter Farid Salehi, 19, också volontär och Nadia Saraj, 16, läxhjälpare och deltagare.
Tamam är en organisation som arbetar med nyanlända barn och ungdomar för ökad integration och mångfald.
Miriam Ringströms hjärta har alltid klappat lite extra för familjer som måste lämna sitt land på grund av krig, därför passar Tamam henne.
– Det värsta jag värsta jag vet är rasism. Om jag kan göra något för att ge unga en bra start i sitt nya hemland, då vill jag göra det, säger hon.
Hon pluggar på sjuksköterskeprogrammet vid Uppsala universitet och har varit aktiv i ett år.
Hon hittade föreningen via en volontärmässa. Innan hade hon varit med i Röda Korsets ungdomsförbund i Stockholm.
– Men jag ville gå vidare och vara med i en mer personlig organisation som är under utveckling.
Här i Uppsala har föreningen cirka 15 volontärer som hjälper till med allt från läxläsning till läger, utflykter, biobesök och aktiviteter som bowling, biljardkvällar och basketmatcher.
Hon beskriver Tamam som ett härligt gäng barn och unga som talar olika språk och där rollerna inte är fixerade. Till föreningen kan man komma både för att få hjälp med läxorna och språket men också för att hitta nya vänner man aldrig skulle ha träffat annars.
– Vår idé är att bryta ner de hinder som står i vägen för att unga människor med olika bakgrunder ska få en chans att lära känna varandra och bli vänner. När vi träffas brukar vi dansa olika danser från olika länder och har så himla kul ihop, säger Miriam Ringström.
Läxhjälpen är en fast programpunkt. Den riktar sig till högstadieelever som är nya i Sverige och som går i förberedelseklasser. Varje onsdag träffas man på von Bahrska skolan i Uppsala.
– Jag blir så glad när jag är på läxhjälpen och kan hjälpa någon som behöver. Det ger så mycket. Man blir varm inom sig av att få hjälpa någon, säger Nadia Sarej.
Hon går på Rosendalsgymnasiet, är född i Sverige och har föräldrar med persiska och spanska som modersmål. Det började med att hon fick tips av några kompisar att det fanns läxhjälp i Uppsala med något extra. Nu är hon själv läxhjälpsledare.
– De flesta som är med på läxhjälpen är också med när Tamam ordnar andra aktiviteter. Det gör att man lär känna varandra i olika sammanhang, vilket är bra, menar Nadia Saraj.
– Då blir det mer en kompisrelation och inte att jag bara ses som lärare i läxhjälpen.
Khalil Mosavi kom till Sverige från Afghanistan som ensamkommande flyktingbarn för tre år sedan. Han bodde först i en liten stad i norra Sverige men kom till Uppsala för ett år sedan och går nu på sfi, svenska för invandrare, på Celsiusskolan. Han träffar nya kompisar i Tamam och gillar upplägget.
– Vi gör roliga saker ihop, som att bowla, säger han.
Många i dag klagar över tidsbrist och stress och tänker "jag har nog med mitt eget". Vad är det då som driver er volontärarbetare att bry sig om andra, utan att få betalt för det?
– Jag går i skolan på dagarna, sen har jag alltid tid och det känns inte som att jag behöver offra något, snarare tvärtom, säger Farid Salehi.
Han går på Lundellska gymnasiet och kommer från Afghanistan. Just nu jobbar han med att göra en film om flyktingbarns situation i Sverige och Grekland.
Ett av Tamams mål är att stötta ungas samhällsengagemang. Har man en idé som man vill fullfölja, får man ekonomisk och praktisk hjälp med det.
– Jag bodde i Grekland i tre och ett halvt år innan jag kom hit, så jag vet hur det är att vara flyktingbarn i det landet, säger han.
Nadia Saraj tycker att hon får så mycket tillbaka:
– Jag blir så himla engagerad. För mig är det inte alls jobbigt, jag tänker inte att det tar av min tid.
Miriam Ringström säger att hennes tid är värdefull.
– Och här får jag tillbaka kärlek och glädje. Det får man inte om man tar all tid för sig själv.
Nedanför trappen i föreningslokalen sitter en liten broderad tavla med dessa ord:
"Man ska leva för varandra och ta vara på den tid man har. Man ska leva för varandra för en gång finns bara minnen kvar".
– Man borde skriva ut volontärarbete på recept, för man blir faktiskt lite lyckligare som människa, säger Miriam Ringström.