Åsa Erikssons mammas huvud var fastklämt under en säng på Ferlin äldreboende.
– Om min mamma var klar i huvudet och kunde förstå hur hon behandlas i dag, då hade hon nog velat ta livet av sig.
Åsa Eriksson sitter i rummet bakom blomsteraffären som hon jobbar i. I knäet vilar en tjock lunta papper. Det är mejlkorrespondens mellan henne och ledningen på Ferlin äldreboende. Sida upp och sida ner där hon kämpar för att hennes 78-åriga mamma som har Alzheimers ska få den vård hon behöver. Svaren består av soliga och tomma löften som aldrig infrias.
Sedan 2018 bor Åsa Erikssons mamma på en demensavdelning på Ferlin äldreboende som drivs av Förenade Care. Bland mycket som inte fungerat har Åsas mamma pendlat mycket i vikt under sin tid på boendet och haft upprepade fallolyckor.
– På tre månader i somras gick hon ner nästan nio kilo och förlorade mycket muskler och än i dag kämpar vi för att hon ska få upp vikten. Och varför det är så viktigt är att hon ju annars blir svag och ännu virrigare och riskerar att göra sig själv illa.
Förutom viktnedgången, fallolyckorna, att rummet inte var städat och att mamman vid upprepade tillfällen har fläckar på kläderna har det hänt att hon suttit timmar i en nedbajsad blöja.
– Min mamma var så otroligt noggrann med sitt utseende, sitt hår och sina kläder och som hon kan se ut nu på dagarna ... Det är så ovärdigt.
Här på Ferlin äldreboende bor Åsa Erikssons mamma. Åsa är ständigt orolig för att bristen på personal ska göra att hennes mamma ska råka ut för incidenter.
Första dagen Åsa besökte sin mamma efter att covidrestriktionerna tagits bort under sensommaren, hittade Åsa en keramikkruka med avföring i på mammans rum.
– Personalen berättade att det är en av de boende som tagit sig på flera rum och gjort detta. Men den personen är ju ingen maratonlöpare så hade det funnits personal som gick runt på avdelningen hade de upptäckt det här.
Trots att Åsa Eriksson vid incidenterna larmar till ledningen sker inte någon större förbättring.
Samtidigt slutar en efter en i personalen, så att Åsas mamma gång på gång får nya kontaktpersoner.
Den 9 augusti ringer en sjuksköterska från Ferlin.
– Hon berättade då att de hittat mamma på morgonronden liggandes på golvet med huvudet fastpressat under sin säng och med handen på fjärrkontrollen till sängen.
Mamman fick åka ambulans till akuten för att undersökas. I journalen skriver senare en läkare att mamman "kan ha legat åtskilliga timmar på golvet".
Åsa Eriksson för en hård kamp för att hennes mamma som har Alzheimers ska få en värdig ålderdom på äldreboendet.
– Hon hade kunnat krossa sitt huvud med den där sängen, för den går hela vägen ner i golvet, säger Åsa Eriksson.
Detta skulle inte ha behövt hända Åsas mamma om de haft mer personal. Det berättar en person som UNT pratat med som jobbat på Ferlin och som vill vara anonym.
– På natten jobbar en person helt ensam på avdelningen. Om någon på de andra avdelningarna behöver hjälp kan personalen tvingas springa dit och då är det ingen kvar som har uppsikt över de boende.
Ferlin har inte gjort någon Lex Maria-anmälan på sig själva utan beskriver incidenten som en olycka. Ivo bestämde att börja utreda händelsen efter att Åsa Eriksson i mars inkom med en begäran.
– Jag blev inte kontaktad av någon chef efter olyckan som beklagade det inträffade. Jag har varit i chock länge men nu vill jag förstå hur detta kunde hända på en vårdinrättning där mamma skulle tas om hand.
De höj- och sänkbara sängar som normalt används inom äldrevården går inte hela vägen ner i golvet, vilket gör att man inte kan klämmas till döds av dem. Den säng Åsas mamma kom i kläm under är en annan typ av säng som enligt Läkemedelsverket inte är fel att använda men "det finns risk för skada om den används av förvirrade eller oroliga användare eller användare med spastiska problem".
Detta är den säng som Åsa Forsbergs mamma har nu. Den hon låg med huvudet klämt under är snarlik men går att sänka hela vägen ner till golvet.
Åsa Eriksson är vid det här laget trött på att kriga men fortsätter ändå kampen för sin mamma.
– Det behövs större personaltäthet, mer riktigt utbildad personal och de som jobbar med gamla måste kunna prata svenska ordentligt för hur ska de annars kunna ge de äldre den trygghet och den vård som de har rätt till?
Hon drar djupt efter andan.
– Varje morgon vaknar jag upp och tänker, vem är det nu jag måste ringa eller mejla för att mamma inte ska komma i kläm? Jag har själv inga barn och jag tänker på vad som skulle hända med mig om jag hamnade i mammas situation, det finns ju ingen som skulle kriga för mig.
Varför byter ni inte äldreboende åt er mamma?
– Vi har funderat på det, men vad säger att det blir bättre någon annanstans? Jag tycker att det är skamligt av våra politiker att låta våra äldre behandlas så som de många gånger gör i dag.