"Mammarollen mer pressad än någonsin"

Som mamma förväntas man vara världsbäst i allt. Det är de tre mammorna som jag intervjuar helt överens om.

– Vi ställer krav på oss själva men även på andra mammor. Jag önskar att vi kunde sluta jämföra oss med varandra, säger Sanna-Maria Gerbrand, 27, pedagog på en förskola med två barn, Leah, 4 år och Nour, 2 år.

– Ja, precis så är det. Man ska träna sig i toppform, ha ett socialt liv och sam­tidigt vara en perfekt mamma, säger­ Elin Sällström, 30, läkemedelskonsult och just nu föräldraledig med sonen Linus,­ sju månader innan maken tar över stafettpinnen. Hemma finns också Emil Sällström, 3 år.

Lisa Narbom fick sitt första barn för fem veckor sedan. Dottern Majken ligger­ i en babylift och sover sig igenom intervjun på Stadsbibliotekets barn­avdelning. Det är nästan som att Lisa Narbom inte hunnit fatta att hon blivit mamma.

– Men redan nu märker jag hur jag måste förhålla mig till alla råd. Ta det här med amning. Man får höra att man ska amma minst åtta gånger om dagen. Men om Majken sover känns det dumt att väcka henne. Hon går ju upp i vikt som hon ska, säger Lisa Narbom, som studerar till läkare.

Hon och sambon kommer att vara hemma lika mycket men i föräldra­dagar räknat blir det pappan som tar ut mest ledighet.

– Jag märkte i samtal med Försäkringskassan hur svårt det var för dem att ta in att jag ville ge bort mina dagar till pappan. Redan innan visste jag hur djupt rotade könsrollerna sitter, säger Lisa Narbom.

Hur påverkas man av att få barn?

Elin: – Jag är fortfarande samma person­ som innan jag fick barn. Det som blev annorlunda var all oro man fick på köpet.­ Häromdagen frågade jag mina föräldrar när man slutar oroa sig och jag fick inget tydligt svar, kanske sker det när barnen själva blir föräldrar.

Lisa: – Jag har inte varit mamma så jättelänge och har inget att jämföra med. Det man oroar sig för är det som kommer sen, att få ihop vardagen med två som jobbar heltid, och hämta på dagis­ tidigt.

Hämta tidigt – med heltidsjobb?

– Ja, för det finns en föreställning om att annars är man inte en god förälder, säger Lisa och Elin hakar på.

– Det är det man får höra, det finns en press att hämta tidigt. När vår äldsta­ började på dagis gjorde jag och min man ett schema så att vi skulle få ihop det med tiderna. En skulle börja halv sju för att kunna hämta tidigt. Men vi fick ändå inte ihop det, säger Elin Sällström.

Sanna-Maria: – Och då går många ner i tid, oftast mamman och det blir en kvinnofälla. Men fast kvinnan jobbar deltid frigörs inte mer tid, schemat är fullspäckat ändå.

Svenska pappor är bäst i världen på jämställdhet och många tycker det är självklart att engagera sig i sina barn. Ändå visar forskning vid Tema Barn, Linköpings universitet, att det är kvinnan som fortfarande har ansvaret för all planering. Den här rollen av att vara familjens fixare leder till att mammor ofta kämpar med känslor av skam, skuld och otillräcklighet. Samma forskning visar också att det inte är den nya generationen av unga pappor som tar ut mest föräldraledighet. Det är tvärtom något äldre­ män än den genomsnittlige svenske pappan. Och detta är inget nytt. Ända sedan 70-talet har välutbildade medel­ålders män tagit ut mest pappaledighet.

Sanna-Maria: – Mammafixeringen och den här skevheten märks i stort och smått. Som när min man vabbar. Då blir han betraktad som en hjälte.

Elin: – Om jag åker bort några dagar ojar sig folk och frågar hur det känns att lämna sina små barn. Såna frågor får sällan pappor, tyvärr. Men det kan vara viktigt att ta pappornas parti ibland också. Jag tänker på mammor som roffar åt sig hela föräldraledigheten, de finns också.

Alla tre enas om att de krav som ställs på mammor i dag beror på en mix av andra mammors tyckande, mediernas påtryckningar, samhällets förväntningar och ens egna ambitioner att vara en god förälder.

– Vi måste börja tänka om och inse att alla är olika som mammor, börja lyssna mer på oss själva, säger Elin Sällström.

Ska man göra allt perfekt, som att amma, bara laga ekologisk mat, hämta­ tidigt, träna, träffa vänner, vara med sitt barn dygnet runt, då får man inte ihop det.

– Man får helt enkelt välja ut några saker,­ säger Sanna-Maria Gerbrand.

Det kanske mest laddade ämnet för en nybliven mamma är amning. Här tycks alla ha åsikter, allt från barn­morskorna på BB, till bvc-sjuksköterskor och andra mammor.

– Trycket är stenhårt. Först får man höra att man ska absolut amma upp till ett år. Veckan efter får man höra från tandläkaren att man absolut inte ska amma ett barn efter ettårsåldern, för då är det dåligt för deras tänder. Det är skrattretande, säger Elin Sällström.

Sanna-Maria: – Man får en massa information om hur och vad man ska göra. Men ingen frågar ”är det något särskilt just du vill ha hjälp med?”.

Här tar samtalet en ny vändning och mammorna berättar hur stolta de är över sina barn. Och lyckliga. Det är en speciell känsla att få barn som ger mening åt livet. Samtidigt förväntas alla nyblivna mammor sväva på moln från dag ett.

Lisa: – Man älskar sitt barn från första­ stund. Men det är inte fantastiskt rakt igenom, vilket är en bild man matas med. Och då undrar man ”är det något fel på mig?”

Sanna-Maria: – Ja, man fick höra att man kommer att träffas av en kärleksblixt. Men omställningen tar tid, man ska få tillbaka sin kropp, har konstant sömnbrist och oroar sig.

– Ja, jag går upp och lyssnar på Majkens andning på natten, bara för att höra att hon lever, säger Lisa.