Mamma vid 17

Emelie Andersson och Caroline Sembrant, båda 18 år, är två lyckliga mammor som inte ångrar sina val. Det var ingen tvekan om saken, menar Emelie.

4 februari 2008 födde Emelie Andersson sin son Casper. Hennes kompisar hade sagt att hon inte riktigt var som hon brukade, och hon gick till ungdomsmottagningen för att göra graviditetstest. Mycket riktigt, Emelie var med barn. På ungdomsmottagningen rådde de Emelie att hon noga skulle tänka över sitt beslut, och det gjorde hon. Hon ville bli mamma och
att göra abort fanns inte med på kartan. Hennes pojkvän ville också ha barnet. Nu är Emelie mammaledig, leker med Casper och träffar andra unga mammor om dagarna.
- Det är rätt skönt att vara mamma. Man får vara sig själv på ett helt annat sätt. Och nu finns det en anledning att gå upp varje morgon, Casper behöver mig, berättar Emelie.

Framtiden har hon klar för sig. När mammaledigheten är över har hon två år kvar på Lundellska skolan, där hon läser omvårdnadsprogrammet. Efter det är hon färdig undersköterska. Men just nu vill hon bara ta det lugnt och njuta av tiden hon har tillsammans med Casper.
- Han är ju bara liten en gång, säger hon och rättar till hans tuffa blå skärmmössa, själv bär hon en likadan fast grön.
Det är när Emelie tar med barnvagnen på bussen som de flesta blickarna kommer.
- Det är alltid de äldre som skakar på huvudena, säger hon. Men det är sådant de unga mammorna får stå ut med.

Caroline Sembrant som är mamma till Lydia, 14 månader, håller med Emelie.
- Oftast är det äldre tanter eller folk i min ålder som tittar snett, säger hon.
I början tyckte hon att det var jobbigt när så många vände sig om efter henne, men nu struntar hon i det. Caroline berättar om alla de tusen tankarna som flög runt när hon höll det positiva graviditetstestet i handen. Men inte heller hon tvekade en sekund.
- Det känns bra och jag vet att jag har gjort rätt val, säger Caroline.
Caroline berättar också att det har varit positivt för hennes personliga utveckling. Att hon har mognat och växt med sin mammaroll. Hon säger att många av de gamla kompisarna känns för omogna och att hon mest umgås med de andra mammorna. Caroline bor hemma hos sina föräldrar och de har varit ett stort stöd. Som alla andra bad de henne att tänka över sitt beslut noggrant, men försäkrade henne att de skulle stå bakom henne vad hon än bestämde sig för. Även hennes pojkvän var stöttande och ville bli pappa. De är inte längre tillsammans, men han träffar Lydia flera gånger i veckan.

När Caroline berättar om sin förlossning lyser det i hennes ögon. Det är uppenbart att Lydia är det bästa som hänt henne.
Både Caroline och Emelie säger att det ibland är skönt att få göra någonting ensam.
- Jag behöver vara Emelie ibland, och inte "Mamma Emelie", säger Emelie.
Samtidigt erkänner Caroline att det faktiskt inte är lika kul att gå ut på krogen längre.
- Jag har ju ett barn som väntar på mig där hemma, säger hon och tittar kärleksfullt på Lydia.
Precis som Emelie vill Caroline bli undersköterska. Men hon ska satsa på komvux när hon blir 20, istället för att gå om på gymnasiet. Efter sin mammaledighet, när Lydia börjar på dagis, tänker hon söka jobb och flytta hemifrån.
Barnbidrag och föräldrapenning är det som de unga mammorna ska klara sig på, och visst kan det bli lite kärvt ibland. Men det handlar om att prioritera:
- Det är mycket roligare att shoppa till Casper, säger Emelie skrattande.

Mamma vid 17

Varje år föds ungefär 1200 barn i Sverige med mammor som är tonåringar. I Uppsala län är det mellan 30 och 40 tonårstjejer som föder barn varje år. Kaktus träffade två unga mammor som trivs med att ha barn.