Charlie Gong var 16 år när han allt föll på plats.
– Jag insåg att jag hade levt i förnekelse så länge. Det var nästan lite galet, säger han.
Vi träffas i hans kök i Gottsunda. Den vita väggen bakom Charlie är täckt med ett grafiskt streck, en siluett av en stad. Charlie Gong läste bild och form på Bolandsskolan i Uppsala när han började förstå vem han var.
– Innan dess så pushade jag mig själv till att ha på mig mer och mer feminina kläder. Jag bar jättekort kjol fast det var vinter och så kallt att det gjorde ont i benen. Jag gjorde det för att jag måste, men måste jag verkligen det? Sedan försvann förnekelsen, allt på en och samma gång. Så väntade jag i två veckor innan jag gjorde något, för att se till att jag var jättejättesäker.
Två veckor gick. Och Charlie var säker. Han började med att prata med skolkuratorn, sedan blev det samtal med psykolog på BUP (barn- och ungdomspsyk).
– I fyra månader träffade jag honom varannan vecka. Det var den värsta perioden i mitt liv av alla transgrejer. Man är 16 år och ingen tar en seriöst. Och så behövde jag föräldrarnas tillstånd också.
I dag är Charlie 22 år gammal. Han har ätit testosteron i flera år och genomgick för tre år sedan en så kallad masektomi, en operation då bröstvävnad tas bort. Sedan 2013 är Charlies personnummer ändrat, han är en man i alla papper. Förändringen har skett gradvis, och i dag är det få som reagerar över Charlie Gongs könsidentitet.
– Långt innan så kanske jag krävde för mycket när jag ville att folk skulle säga ”han” till mig. Man glömmer sina rättigheter lite grann i den situationen. Nu är det lättare. Ser man ut som en man så blir man sedd som en man, säger Charlie Gong.
Men när vi pratar om Charlie Gongs mamma blir det ändå svårt. Att som 16-åring be om mammas tillstånd för att göra en utredning om könsbyte var tufft.
– Jag gillar inte att vara ärlig och öppen för min mamma så jag kom ut på ett jättesmart sätt tyckte jag. Jag sa: ”Mamma, i Kina vill ju alla ha pojkar”, men hon sa: ”Nej, jag var den enda som ville ha en flicka.”
Men Charlie gav sig inte. Han tog upp samma sak flera gånger.
– Då förstod hon och hon blev sur. Vi pratade inte på typ en vecka. Men hon är bra på att tolerera saker, utan att acceptera dem.
När Charlie Gong skulle opereras första gången var hans mamma med.
– Hon frågade ”Är du helt säker?”, men hon frågade bara en gång – och det var hon som köpte min första binder, berättar Charlie Gong.
En binder är en sorts underlinne som trycker in brösten. Charlie Gongs vokabulär består av många ord som är självklara för honom. Det är transsexuell (en person som upplever sig som motsatt kön) och cisperson (någon som inte identifierar sig som transperson och lever enligt hetereonormen).
– Folk är fortfarande förvirrade över att det inte hör ihop, könsidentitet och sex. Det absolut dummaste jag hört är ”Varför är du inte bara lesbisk då?”, eller en psykolog som tyckte att jag borde bli feminist i stället. Jag önskar att folk skulle bli bättre på att sätta sig in i andras situationer. Läs på i stället för att ställa dumma frågor. Om du undrar vad som är skillnaden mellan en transvestit och en transsexuell; googla det! säger Charlie Gong.
Under flera år har han skrivit en blogg om sitt liv, om testosteron, operationer, kroppsideal och mycket mer.
– Målet var både att prata av mig och att informera och utbilda så att andra transpersoner inte skulle känna att de var ensamma. Men vissa saker som jag skrev när jag var 16 år, skulle jag inte skriva i dag. Jag har blivit mindre öppen, säger Charlie Gong.
Det märks i vårt samtal. Vissa ämnen tar slut, vissa trådar avslutas inte.
– Som transperson tvingas man vara öppen mer än vad andra människor gör. Bara för att folk inte vet så ställer de frågor om sex. Jag vet inte hur det tänker, säger Charlie Gong.
I queerrörelsen har han hittat gemenskap. Första gången var genom Uppsala transgrupp, en stödgrupp inom RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter).
– Det var jättekul att alla klagade på sådana saker som jag tänkt på, men som jag inte våga säga, som utredningen till exempel, berättar Charlie Gong.
Charlie Gong visste ju redan vad han ville. Men utredningen tog tid. En erfarenhet han delar med flera i hans situation. I denna veva hittade Charlie Gong till slut en förebild som han kunde känna igen sig i.
– Jag passade inte in med vilka transpersoner som helst då. Jag kände bara till transpersoner som var jättemaskulina och hade vetat sedan de var 5 år. Men så hörde jag om en person som varit rätt feminin – och då tänkte jag att det finns inte bara en typ av transperson, eller transkille, säger Charlie Gong.
Det är främst inom vården som han känt sig utsatt som transperson. Han betonar att de som arbetar inom vården måste få utbildning om HBQT (homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner), och ständigt förnya den.
Han har även upplevt fördomar från andra.
– Jag har fått skit från transkillar också. De säger att jag inte är trans på riktigt. ’Det är bara en fas.’ Jag ville till exempel gå topless på paraden ett år, men jag hade lite bröst då, små bröst, så jag tejpade dem. Det det blev bara för mycket för en del. Det är det som är det värsta. Det hetereopersoner säger gör mig inget längre.
Ändå längtar Charlie Gong till Stockholm Pride. RuPauls dragrace tänker han inte missa. Han kommer även gå i Pridefestivaltåget tillsammans med Queerolinska, en kårförening för homo-, bi- och transpersoner på Karolinska institutet, där Charlie Gong tidigare studerade Sjuksköterskeprogrammet.
– Jag klagar ju på att paraden bara är reklam, men det kan var kul ändå. Men Stockholm Pride kan vara så splittrat. Det är pride house med politikerna. Så är det festen, men där kan inte jag vara trygg. Det finns så mycket normer inom gruppen också. Folk hatar bi inom gruppen. Man håller på sin egen bokstav. Men den stora transfesten. Det är jättenice!