Psykologen Klara Edlund, docent i psykologi och sedan mÄnga Är specialiserad pÄ Àtstörningar, har ett tajt schema inför jul dÄ bÄde de som har en Àtstörning och deras anhöriga oroar sig.
â NĂ€r man Ă€r sĂ„ upptagen av vikt och figur och det Ă€r mycket Ă„ngest i omlopp Ă€r det svĂ„rt att veta hur man ska bete sig som anhörig. Man kanske Ă€r trött pĂ„ Ă€tstörningen och vill ha julen som man tĂ€nkt sig sjĂ€lv och dĂ„ kan det bli brĂ„k.
Malin Fröling var 16 Är nÀr hon blev sjuk. Under 18 Är kÀmpade hon med sin Àtstörning, en anorexi som övergick till hetsÀtningsstörning.
â Jag förstod inte sjĂ€lv att hetsĂ€tningen ocksĂ„ var en Ă€tstörning utan trodde att det handlade om dĂ„lig karaktĂ€r och att jag inte kunde skĂ€rpa mig. HetsĂ€tningen blev ytterligare ett kvitto pĂ„ hur vĂ€rdelös jag var.
HetsÄt gjorde hon i smyg nÀr hon var stressad, ledsen eller hade Ängest. EfterÄt kom skammen som en rekyl mot henne. HetsÀtningen ledde sÄ smÄningom till att hon började gÄ upp i vikt, fick högt blodtryck och problem med magen. Detta ledde till att hon sökte vÄrd för alla de problem som hetsÀtningen ledde till.
â DĂ„ blev det mycket fokus pĂ„ att jag skulle gĂ„ ner i vikt, men det var ingen som fĂ„ngade upp orsaken bakom övervikten. Jag försökte hĂ„lla mig till de kost- och trĂ€ningsrĂ„d jag fick, men eftersom Ă„ngesten som lĂ„g bakom var kvar misslyckades jag att följa dem och dĂ„ skĂ€mdes jag enormt nĂ€r jag kom tillbaka till sjukvĂ„rden.
Under mÄnga Är dolde hon Àtstörningen för omgivningen, men det kom en grÀns nÀr det inte gick lÀngre. Att personer runt omkring henne uppmÀrksammade att hon mÄdde dÄligt gjorde att hon till slut vÄgade söka vÄrd för sin Àtstörning.
Julen har för Malin Fröling alltid varit nÄgot hon sett fram emot. Men det fanns alltid en rÀdsla att nÄgon skulle upptÀcka att allt inte var bra.
â Jag var alltid rĂ€dd för att personer skulle tycka att jag tog för stora portioner. Det gick mycket tankeenergi Ă„t att fundera pĂ„ om det var en normal portionsstorlek jag tagit, eller om jag skulle vĂ„ga ta av all mat. Att orka hĂ„lla fasaden uppe drĂ€nerade mig.
Malin Àr i dag frisk sedan mÄnga Är tillbaka och hennes tips till alla Àr att undvika att prata om mat, kropp och trÀning vid julbordet.
â MĂ„nga har ett sĂ€tt att prata om mat som kan vara vĂ€ldigt triggande. Ofta klappar man sig pĂ„ magen och sĂ€ger att "man har Ă€tit för ett Ă„r" eller "nu fĂ„r man gĂ„ ut och springa". Det kan man lĂ„ta bli.
Psykologen Klara Edlund pÄpekar att julen Àr svÄr ocksÄ för att sÀttet man ofta Àter pÄ skiljer sig frÄn den vanliga vardagen. Det kan vara sÄ att man Àter vÀldigt lite bitvis för att sedan varva med stora mÄltider. Hon uppmuntrar dÀrför anhöriga att ordna sÄ normala mÄltider som möjligt under julen med frukost, lunch och middag för att undvika att bÄde Àta för lite eller för mycket.
â HjĂ€lp den Ă€tstörde utan att hjĂ€lpa Ă€tstörningen. LĂ„t inte Ă€tstörningen styra genom att laga specialmat eller rensa bort all knĂ€ck. Ăt det ni brukar Ă€ta och lĂ„t bli att kommentera vad som ligger pĂ„ varandras tallrikar.
Det Àr ocksÄ viktigt för anhöriga att inte skrÀmmas av den Àtstördes Ängest.
â Ă ngest Ă€r jobbigt men det Ă€r inte farligt. För att hjĂ€lpa den som Ă€r sjuk kan man innan julen frĂ„ga vad den skulle behöva för stöttning att mĂ„ sĂ„ bra som möjligt. Det kan vara enkla saker som att sitta bredvid personen i soffan och vara tyst medan man tillsammans vĂ€ntar ut Ă„ngesten.