Malin Fröling från Vicksta kunde fasa inför julen när släkten skulle se hur mycket hon hade gått upp i vikt.
Psykologen Klara Edlund, docent i psykologi och sedan många år specialiserad på ätstörningar, har ett tajt schema inför jul då både de som har en ätstörning och deras anhöriga oroar sig.
– När man är så upptagen av vikt och figur och det är mycket ångest i omlopp är det svårt att veta hur man ska bete sig som anhörig. Man kanske är trött på ätstörningen och vill ha julen som man tänkt sig själv och då kan det bli bråk.
Malin Fröling var 16 år när hon blev sjuk. Under 18 år kämpade hon med sin ätstörning, en anorexi som övergick till hetsätningsstörning.
– Jag förstod inte själv att hetsätningen också var en ätstörning utan trodde att det handlade om dålig karaktär och att jag inte kunde skärpa mig. Hetsätningen blev ytterligare ett kvitto på hur värdelös jag var.
Hetsåt gjorde hon i smyg när hon var stressad, ledsen eller hade ångest. Efteråt kom skammen som en rekyl mot henne. Hetsätningen ledde så småningom till att hon började gå upp i vikt, fick högt blodtryck och problem med magen. Detta ledde till att hon sökte vård för alla de problem som hetsätningen ledde till.
– Då blev det mycket fokus på att jag skulle gå ner i vikt, men det var ingen som fångade upp orsaken bakom övervikten. Jag försökte hålla mig till de kost- och träningsråd jag fick, men eftersom ångesten som låg bakom var kvar misslyckades jag att följa dem och då skämdes jag enormt när jag kom tillbaka till sjukvården.
Under många år dolde hon ätstörningen för omgivningen, men det kom en gräns när det inte gick längre. Att personer runt omkring henne uppmärksammade att hon mådde dåligt gjorde att hon till slut vågade söka vård för sin ätstörning.
Det stora fokuset på maten under julen kan för den som har en ätstörning vara ångestframkallande.
Julen har för Malin Fröling alltid varit något hon sett fram emot. Men det fanns alltid en rädsla att någon skulle upptäcka att allt inte var bra.
– Jag var alltid rädd för att personer skulle tycka att jag tog för stora portioner. Det gick mycket tankeenergi åt att fundera på om det var en normal portionsstorlek jag tagit, eller om jag skulle våga ta av all mat. Att orka hålla fasaden uppe dränerade mig.
Malin är i dag frisk sedan många år tillbaka och hennes tips till alla är att undvika att prata om mat, kropp och träning vid julbordet.
– Många har ett sätt att prata om mat som kan vara väldigt triggande. Ofta klappar man sig på magen och säger att "man har ätit för ett år" eller "nu får man gå ut och springa". Det kan man låta bli.
Klara Edlund är psykolog i Uppsala och docent specialiserad mot ätstörningar.
Psykologen Klara Edlund påpekar att julen är svår också för att sättet man ofta äter på skiljer sig från den vanliga vardagen. Det kan vara så att man äter väldigt lite bitvis för att sedan varva med stora måltider. Hon uppmuntrar därför anhöriga att ordna så normala måltider som möjligt under julen med frukost, lunch och middag för att undvika att både äta för lite eller för mycket.
– Hjälp den ätstörde utan att hjälpa ätstörningen. Låt inte ätstörningen styra genom att laga specialmat eller rensa bort all knäck. Ät det ni brukar äta och låt bli att kommentera vad som ligger på varandras tallrikar.
Det är också viktigt för anhöriga att inte skrämmas av den ätstördes ångest.
– Ångest är jobbigt men det är inte farligt. För att hjälpa den som är sjuk kan man innan julen fråga vad den skulle behöva för stöttning att må så bra som möjligt. Det kan vara enkla saker som att sitta bredvid personen i soffan och vara tyst medan man tillsammans väntar ut ångesten.