Mäklaren sålde fastigheten till en köpare som bodde utomlands. Betalning på totalt 1,5 miljoner kronor gjordes sedan i flera mindre poster till mäklarens klientmedelskonto. Betalningarna kom från personer och företag utomlands som inte hade någon synlig koppling till köparen. Mäklaren åtalades för att ha agerat "klandervärt risktagande" och gjort sig skyldig till grov näringspenningtvätt eftersom det kunde misstänkas att pengarna kom från brottslig verksamhet.
Mäklaren nekade till brott och förklarade bland annat att det skett kontroller av pengarnas ursprung och att mäklarfirmans jurister gett klartecken för affären.
Tingsrätten anser inte att det finns bevis för att mäklaren brustit i sin kontroll av köparen. Däremot är det enligt rätten anmärkningsvärt att betalningen gjordes av personer och företag som saknade koppling till köparen. Domstolen slår samtidigt fast att mäklaren själv inte kunde se varifrån betalningarna kom. När mäklaren senare fick klart för sig varifrån betalningarna kommit tog mäklaren kontakt med banken för att försäkra sig om att affären gick rätt till.
Domstolens slutsats är att mäklaren i och för sig gjorde sig skyldig till "klandervärt risktagande" men eftersom mäklaren i ett första skede inte visste hur betalningarna gått till och i nästa skede tog kontakt med banken för att undersöka riskerna fanns inte något uppsåt att begå brott. Slutsatsen blir att mäklaren frias.