Makar får inte bo tillsammans

Varje dag går 93-åriga Margit Strömbom från sin bostad till äldreboendet Skogsgården i Storvreta för att vara med sin ett år yngre make Göte.
Fram och åter rör det sig om en sträcka på två kilometer som hon avverkat år efter år, oftast med rullator eftersom hon har smärtor i ena benet. Regn eller minusgrader har inte hindrat henne.
Hon brukar stanna ungefär sex timmar hos maken innan hon återvänder hem.
— Jag bara måste sköta om Göte varje dag, personalen har inte tid att ge honom all den omvårdnad han behöver, berättar Margit.
Enligt henne fungerar inte färdtjänst eftersom bilar från Uppsala inte vill ta sig till Storvreta för en så kort körning och närmaste taxibolag har ofta mycket långa väntetider.
— De har körningar för skolbarn som de tar i första hand, ibland har det rört sig om förbeställning på flera dagar.

Uppfyller inte krav
I sin utredning konstaterar Uppsala kommun att Margit Strömbom har enbart ledsyn på vänster öga, hörapparat i båda öronen, att hon lider av hjärtflimmer, kärlkramp, yrsel och periodvis av astma.
Trots att hennes högsta önskan är att få flytta till Göte vid Skogsgården blir det nej. Motiveringen är att enbart de som behöver vård dygnet runt har rätt till en plats på äldreboende och det kravet uppfyller hon inte.
Hon har överklagat kommunens avslag till länsrätten som nyligen också sa nej.
Margit Strömbom har förståelse för att dyra vårdplatser i första hand måste gå till dem som är svårt sjuka men tycker att ett sådant här problem borde gå att lösa med lite god vilja. Makarna Strömbom lär ju knappast vara de enda i Uppsala som hamnat i den här situationen.
— Göte har varit delvis förlamad i över 40 år och jag har skött honom sju dagar i veckan. Jag är nu på mitt nittiofjärde år och tycker att jag kunde fått flytta in här för att min tillvaro skulle bli enklare.
UNT: Vad gör du nu?
— Jag fortsätter att gå fram och tillbaka mellan min bostad och Göte tills jag stupar.