Washington onsdag 6 januari 2021.
Världen nås av chockerande tv-inslag om hur Kapitolium, USA:s parlamentsbyggnad, stormas av hundratals demonstranter. Stämningen är hotfull.
Tv-reportern Fouad Youcefi, som började sin karriär på UNT, sänder live. Han intervjuar demonstranter som osar aggressivitet och talar med gapiga röster. I tumultet sträcker han fram mikrofonen och inväntar lugnt svaren.
– Ibland är man inte så cool som man ser ut. Jag var ganska tagen av stunden. Det var bara att ta ett djupt andetag, säger han några dagar senare i telefonen.
Då vet vi, det vill säga hela världen, att fem personer dog under stormningen.
Han sitter på sitt hotellrum i Washington. Intervjun är försenad. Först ett möte och sen måste han hålla koll på vad Donald Trump säger i tv.
Det är Fouads födelsedag: 32 år. Han tror inte att det blir något firande, mest jobb, men hoppas att fotografen har ett firaräss i rockärmen. Fotografen är Marco Nilson och han kom lite senare än Fouad till Kapitolium.
– Jag förstod att det var en historisk händelse som utspelade sig inför mig och att jag med mina ögon måste ta in situationen och beskriva för svenska folket vad som egentligen skedde, säger han.
Var du aldrig rädd?
– Nej. Ingen var hotfull mot oss och vi har alltid förberett vår säkerhet. En sak jag lärt mig efter att ha intervjuat många Trump-supportrar är att de är vänligare inställda mot en svensk journalist än mot de amerikanska. Under stormningen fick nyhetsbyrån AP och annan media utrustning sönderslagen och reportrar blev fysiskt attackerade.
Han säger att det gör honom ledsen, men ändrar sig fort och säger att han blir förbannad över hur hans amerikanska kollegor blir behandlade i USA.
– Det är absurt att journalister tvingas stå ut med både verbala och fysiska påhopp på sina arbetsplatser, säger han som också är ordförande i svenska föreningen Grävande journalister, vilka jobbar för en bättre granskande journalistik.
Enligt Fouad är anledningen att Trump-supportrar har ett gott öga till svensk media, att de gillar att Sverige inte stängdes ner på samma sätt som USA.
– De blir nyfikna och ställer frågor om Sveriges agerande mot coronasmittan, säger han och ber om ursäkt för att det knackar på dörren.
Han öppnar och svarar att han ska checka ut i dag. Vart han ska åka vet han inte ännu men hoppas få veta under dagen. Väskan är packad med lätt bagage. När han anländer till nästa hotell kommer han försäkra sig om att där finns ett strykjärn. Det är en avgörande sak för en korrespondent som ska synas i rutan.
Men vad blir du rädd av?
– (tystnad i luren en stund) Jag har inga fobier men en svaghet. Jag vill gärna att folk ska tycka om mig och vill inte bli missförstådd. Därför lägger jag ner mycket tid på att förklara saker på sociala medier, säger han som drivs av en lust att göra världen begriplig för andra människor.
Stormningen av Kapitolium kom som en överraskning för världen. Och Fouad höll att missa alltihopa. Planen var att han skulle vara på landsbygden i södra USA och göra ett helt annat reportage den dagen.
– Jag visste att det drog ihop sig till stora demonstrationer och gick på magkänslan och ställde in resan till södern, säger han.
Hur blev du SVT:s korre i USA?
– Jag hade vikarierat där sommaren 2019. Meningen den här vändan var att jag skulle stanna i två veckor och hoppa in för Stefan Åsberg som skulle ha ledigt. Men det råkade bli 233 dagar. Så mycket hände och coronan gjorde det svårt för kollegorna att komma in i landet.
Själv hade han också problem. I slutet av mars i fjol var det stopp att resa in i USA från Schengenländer. Vid gränsen fick han bojor och blev inlåst i förvar i 24 timmar, där satt folk hopträngda trots den smittsamma pandemin. Sen skickades han till Sverige.
Nästa försök gick bättre. Då kom han in via Mexiko, efter karantän i två veckor, och hamnade direkt mitt i hetluften. Så omvälvande nyheter under så kort tid har knappast någon utrikeskorrespondent upplevt: coronapandemin, mordet på George Floyd som blev startskottet för antirasistiska Black lives matter-protester, en polariserad valrörelse och ett presidentval som skakar om demokratins grundvalar.
– Ja, det här blir nog att bli svårt att toppa. Jag får väl leva på minnen, säger han.
Riskfritt har det inte varit. När han bevakade ett Trump-möte i Tulsa kring midsommar kände han en smärta och att han hade träffats i armen. Han såg en bil rivstarta och på kvällen hade han ett stort blåmärke i armen som såg ut som komma ifrån någon slags projektil.
Är det du som dras till hetluften eller dras den till dig?
– Slumpen! Jag har inte planerat världshändelserna. Men visst, jag tycker om när det händer saker och ser det som en ära att få bevaka dem.
Är tv ditt drömmedia?
– Tv är det värsta mediet att jobba med. Det är sjukt svårt. Jag har en hundradels sekund på mig att formulera orden och det kan gå fel hela tiden. Men jag har alltid tyckt om den pressen.
Fouad Youcefi föddes i Algeriet. När familjen kom till Sverige var han ett år. Största delen av uppväxten bodde han i Sala. När han skulle börja gymnasiet valde han GUC, grafiskt utbildningscentrum i Uppsala.
– Jag tyckte skolan verkade häftig när jag såg en bild av den. Att jag ville bli journalist växte fram under de åren. Jag har alltid varit intresserad av människor med olika bakgrunder. Det kan vara en äldre kvinna från Örsundsbro eller en 17-åring i Gränby, säger han.
Under GUC-tiden var han reporter på UNT:s Kaktusredaktion för unga. De avslöjade att de fick köpa ut Systembolaget fast de var under 20 år och skrev om hur Katedralsskolans rektor drog tillbaka ett förbud mot nithalsband. Det var i början av 2000-talet och han låtsades vara 13-åriga AgnesJ på nätet och fick direkt en massa män på halsen som ville ha sex med henne.
– Sådana reportage har jag gjort många senare. Jag fick en flygande start på UNT som gjorde mig förberedd för yrket.
Barbro Jansson Lundkvist som var hans redaktör minns honom väl.
– Han var punktlig, orädd och hade mycket drivkraft.
Nu ska Fouad vara kvar i USA tills Joe Biden installerats som president. Sen ska han ska jobba på SVT:s utrikesredaktion i Stockholm, dit han och hans sambo just flyttat från Göteborg.
– Det ska också bli kul att resa hem och känna lite rötter. Och så har jag ett bröllop att planera.