Både finansministern och finansministerkandidaten kunde ha varit lite försiktigare med att ta åt sig äran. Finanspolitiska rådet kritiserar både delar av regeringens och oppositionens politik. Men Östros ska nog lyssna lite mer än Borg.
På en rad punkter ger nämligen finanspolitiska rådet regeringen rätt. Jobbskatteavdragen ger på lång sikt 80 000 jobb. Och det är också helt rätt ur ett sysselsättningsperspektiv att ha olika beskattning på förvärvsinkomster och pensioner. Att jobbskatteavdragen har varit bra, betyder dock inte att de räcker för att smörja arbetsmarknaden. Precis som det har blivit lönsammare att arbeta, borde det i andra änden bli billigare att anställa. Här har regeringen fortfarande mycket kvar att bevisa.
Men regeringspolitiken är ändå ljusår bättre än oppositionens förslag att dels nagga det sista steget i jobbavdraget i kanten – på rödgrönt nyspråk kallat trygghetsväxling – dels att föreslå en avtrappning av hela avdraget för månadsinkomster över 40 000. Det senare är direkt sysselsättningsfientligt.
Sverige har klarat sig igenom finanskrisen som få andra länder. Finanserna är i ordning och arbetslösheten förvisso hög, men mycket lägre än vad den kunde ha varit. Det tål att tänka på att den svenska arbetsmarknaden i dag sysselsätter drygt 120 000 fler personer än under motsvarande period 2006 – trots att finanskrisen kom emellan.
Det hindrar dock inte att den globala ekonomiska nedgången i stort sett har raderat ut många av de arbetstillfällen som skapades under 2006, 2007 och 2008. Det går inte att nog poängtera hur viktigt det är för ekonomin att dessa kommer åter. Eller vad det betyder för människors självkänsla att gå från arbetslöshet till arbete.
Att återskapa de förlorade jobben borde därför vara varje regerings huvudprioritering, oavsett partifärg. Och det gör man genom att stimulera både arbete och företagande. Inte genom att göra det mindre lönsamt att arbeta. Thomas Östros borde lyssna extra noga till finanspolitiska rådet.