Munhi Westin är legitimerad psykolog, psykoterapeut och familjerådgivare. Hon är själv adopterad från Korea. I dag driver hon bland annat psykologmottagningen Adoptiva, dit adoptivfamiljer söker sig för att få stöd.
– Mitt intryck är att adoptivföräldrar i dag är väldigt pålästa och informerade, mer än vad de har varit tidigare, och det är förmodligen tack vare den utbildning som alla som ska adoptera måste genomgå, säger hon.
– Men det kan ibland vara svårt att veta vad som är en normal reaktion hos barnet utifrån omständigheterna och vad som kan vara ett problem utöver det.
Nästan alla frågor som Munhi Westin får handlar om problemen med anknytning.
– En otrygg anknytning kan finnas även mellan föräldrar och biologiska barn, men när det kommer till adopterade barn kan det finnas trauman sedan tidigare som försvårar, säger Munhi Westin.
Faktorer som kan påverka anknytningen är barnets ålder vid adoptionen och om han eller hon har varit på barnhem eller vuxit upp med biologiska föräldrar. Att adoptera ett äldre barn innebär ofta en större utmaning i anknytningsprocessen för både barnet och föräldrarna - speciellt om barnet har bott på barnhem.
– Barnet har lärt sig att överleva genom att anpassa sig till sin omgivning och är ofta mästare på det. Det kan vara svårt för föräldrarna att förstå barnets inre trauma, förklarar Munhi Westin.
Genom sin anpassning framstår äldre adoptivbarn inte sällan som väldigt lätta att ha att göra med, artiga, hjälpsamma och charmiga. Det är något man bör vara uppmärksam på och inte automatiskt se som enbart något bra, säger Munhi Westin.
– Den grundläggande problematiken finns kvar, och kommer fram förr eller senare.
Adoptivföräldrar kan också uppleva att det är svårt med gränsdragning. Om barnet har haft det svårt och levt med stränga regler på ett barnhem tycker man kanske synd om det och tror att man gagnar barnet genom att tänja på gränserna. I stället är struktur och rutiner väldigt viktigt.
– Ett i grunden otryggt barn behöver kärleksfulla, fasta och tydliga gränser från sin omgivning.
Att ett adopterat barn vill söka sitt ursprung kan för många adoptivföräldrar upplevas som svårt att hantera, och Munhi Westin tycker att det är något man måste vara beredd på. Det kan vara en fin balansgång mellan att bygga upp en trygg anknytning och samtidigt hjälpa barnet med att förhålla sig till sitt ursprung.
– Om föräldrarna är genuint intresserade av barnets ursprungskultur, kommer det att indirekt ge en signal till barnet att alla delar av barnet är bejakat och accepterat.
Lena och Bo Gidlöf, som bor på Björkö utanför Norrtälje, adopterade sonen Sam från Hanoi i Vietnam när han var tre månader. I dag är han 14 år.
– Vi har alltid varit öppna inför Sam med var han kommer ifrån, det tror jag är väldigt viktigt att man är, säger Bo Gidlöf.
– Till en början, när han var liten, berättade vi det som en saga för honom och skapade lekar kring det. Så fort han förstod berättade vi allt.
De reser ofta till Vietnam och berättar att Sam är väldigt stolt över sitt ursprung. Familjen har också regelbundet träffat de familjer som hämtade sina barn samtidigt. Något som har varit ett stöd för alla och en viktig kontakt med sitt ursprung för Sam.
Lena och Bo Gidlöf upplever inte att det skulle vara konstigt för dem om han skulle vilja söka mer i sin bakgrund.
– Inte alls. Vi skulle hjälpa honom så gott vi kunde. (TT)